Den dag som var kommer aldrig mera tillbaka, aldrig nånsin kommer det att vara lördagen den 23 januari 2010. Aldrig mera kommer jag att vara den jag var i går.Många stannar där och lever med en längtan efter det där som var, det vanda och det inarbetade.Tryggheten i barn och ungdomens hågkomster. I sociala sammanhang pratar vi allt som oftast oss bakåt i tiden. Det nya är lite farligt och hotande, för att det blir mer och mer oförutsägbart kanske?
Jag tänker så här om förfluten tid.
Den jag är idag, denna dag summan av all tid som förflutit, allt jag erfarit, tänk att jag får vara med och ta mig ann framtiden, med allt detta i bagaget?
Samhället behöver ta tillvara alla dessa samlade erfarenheter som människor har, när vi blickar framåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar