Gubbgänget som varje lördag under hela min uppväxt funnits där som bollblank, och som jag fick va med i när jag blivit torr bakom öronen. Gubbgänget med pappa som förste sammankallande, och där senilitetsprincipen skulle fälla avgörandet när det gällde ordförandeposten. Jag minns att jag fick rollen som reproduktionsansvarig i och med att jag var yngst och hade en stor barnaskara. Mötena präglades av livliga diskussioner om politik.Mer ingående penetrerades inrikespolitiken då rapporteringen från "insiders" var bra , med några med kommunalpolitiska erfarenheter, en medlem i konstitionsutskottet och en i regeringen. Nu i november 2009 är vi 6 stycken kvar i gänget som varje lördag träffas i sportstugan för kaffe och prat om aktualiteter i stort som smått och dessutom lite spel och dobbel(vi tippar matchen, insats 10 spänn var). Alla utom jag numera engagerade pensionärer.
Från början ett sätt för pappa och gänget att inte förlora kontakten med verkligheten. Nu också mitt fäste och rottrådarna tillbaka när han inte finns längre. Kontakten över generationsgränsen, den annars ack så skarpa ock ofta så exkluderande, ibland rent avvisande. Finns det generationsövergripande samtalet i dag, förutom på nätet och i familjen? Eller har varje generation sina koder som gör det nästan omöjligt att hänga med för en utanförstående?
Så är det tack och lov inte än . Men grupperingarna i samhället tenderar att bli fler, homogenare,mer inåtvända och inte så intresserade av annat än självspegling. Kanske vi landade där också i känguruklubben, men det var ju bara på lek för att orka med det stora allvaret!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar