fredag 8 januari 2010

Kvällssamtal

Det är mysigt att snacka med barnen en och en ibland, våra fyra alldeles unika egna barn. Sonen kom förbi från sitt timarbete på gruppbostad. Vi får några timmar tillsammans när vi pratar om väsentligheter. Vad vill vi varandra när de nu är utflugna ur boet nästan hela gänget? Vi vrider och vänder och funderar om oss och om livet. Vi delar med oss av varandras erfarenheter. Vi kan småle tillsammans när vi talar om våra missförstånd och tillkortakommanden, likaväl som vi kan förundras över vår samhörighet och vårt samförstånd kring det mesta.
Det är barnen som i mångt och mycket lärt mig vem jag är som vuxen, de har visat mig på känslor som jag inte trodde jag besatt. De har lockat skrattet ur mitt innersta likaväl som ilskan,så är det bara.
Det är den största gåvan i mitt liv att ha så fina barn.

onsdag 6 januari 2010

Min musik....

Till höger på sidan har gode vännen Tom hjälpt mig att lägga ut en länk till min musik, så att jag har allt samlat på samma sida. Praktiskt tycker jag...snart hoppas jag kunna lägga ut en del nyheter där. Liten Bossa till Bosse, Bäraren och Vintervandring är från en inspelning under förra århundradet...Tänk vad tiden går. Ett märkligt ljus vilar över landet, termomentern visar -20 grader, människor kurar inom hus, januari 2010.
Men vi ger oss ut på vår Vintervandring.....

tisdag 5 januari 2010

Brottsoffer

I vårt samhälle som ändå fortfarande kan kallas för ett välfärdssamhälle, följer man upp och stöttar människor som blir utsatta för brott, i alla fall finns ambitionen att det skall vara så.
Men görs det något för anhöriga till förövare? De är ju också brottsoffer. I preventivt syfte är det av stor vikt, jag tror nämligen att brottsbenägenhet kan gå i arv. Det är svårt att bryta det sociala arvet.

lördag 2 januari 2010

Gemenskapens årtionde?


Närheten mellan två människor föder framtiden, och nu menar jag inte kanske intimiteten eller sexualitetet, utan jag tänker mer på det platoniska. Tankeutbytet och det gemensamma arbetet är framtiden. "Själv är bäste dräng" gäller alltså inte utan mer " genom andra blir man till".

Den ökade individualiseringen är naturligtvis en stor fara, vi kan inte leva i ett samhälle med bara solitärer, eller bara stänga in oss i kärnfamiljens varma hägn. Upplysningen och tillgången på kunskap i informationssamhället borde borga för en framtid byggt på solidaritet och gemenskap.

tisdag 29 december 2009

Man behöver inte äga....


Jag kommer ihåg mina första EP och singelskivor, för snart 50 år sedan. Så häftigt att hålla dem i handen, alldeles mina egna som jag spelade om och om igen, på monogrammofonen ,en sån där som hade lock som samtidigt var högtalare.

Jag har nog aldrig varit så där glad som den där första gången, så där utan förbehåll enda in i glödheta glad. Min tonår var under det ljuva 60-talet ,då industrin spottade ut saker som vi eventuellt kunde behöva. Tonårskulturen växte så det knakade, vi tog modeinfluenser från Carnaby Street i London, och Elvis och Tommy var ute. Istället var det Beatles eller Rolling Stones som vi "twistade" om.


Nu, 2009 skivindustrins guldålder är förbi, mediakulturen ömsar skinn, Spotify,Youtube regerar.Vi behöver inte äga musiken längre den finns tillgänglig för oss alla. Det finns mycket spännande och bra med utvecklingen, tillgängligheten är enorm. Indepentent rörelsen verkar må ganska bra. Det händer mycket på våra scener. Men upphovsmännen kliar säg i huvudet, men ur mörkret stiga vi mot ljuset som det heter. Min tro är att samhället skall belöna och uppmuntra den skapande människan, och inte som nu att man flyter med penningflödets livsfientliga strömmar, som är så nyckfulla och kostar så många liv, till ingen nytta.

Det behöver företrädesvis alltså inte vara den som samlat i ladorna och skaffat position genom att äga. Det behöver inte vara den som får ett ögonblick i rampljuset på Idol eller i Globen eller styrelserummen hos storföretagen. Det kan istället vara invandrarkvinnan som jobbar i vården med att göra livet lite lättare att uthärda för cancerpatienten, eller snörröjarna som när termometern visar på -14 grader knackar ner farliga istappar från taket på kommunhuset, människor i den bärande sektorn.... Under mer än 50 år har jag levt i välfärdssverige, och jag hoppas få leva många år till där vi gemensamt tar ansvar för varandra...Gott Nytt Årtionde!!!!

lördag 26 december 2009

På promenad

Mörkt på morgonen när vi vaknar och mörkret faller tidigt på eftermiddagen. Vintervädret
håller oss periodvis inne i värmen, men ibland trotsar vi kung Bore och ger ut oss för att få frisk luft och syresätta hjärta och hjärna. Snön kärvar under skorna, och köldröken kommer ur munnen på vandrarna vi möter, människa som djur.
Besöker köpcentret på vår vandring och möter butikssamhället som håller ett järngrepp om människorna,där alla verkar målmedvetna i sin jakt på att finna lyckan.
Tillbaka inne i värmen kurar vi vid brasan.
Böcker,musik och goda samtal i närhet med dem man älskar, vilket privilegium...

torsdag 24 december 2009

Vinter i paradiset

Kulturborgarrådet sa:"Vi måste förtydliga de kulturpolitiska målen så att konstnärerna vet vad vi förväntar oss av dem". Det känns som om kulturpolitikerna i Stockholm är en skruvad variant på Idoljuryn. Kulturen och konsten spelar en roll bara om den får vara oberoende, nyfiket sökande, och hålla öppet hus för det oväntade...