Morgonpromenad och kaffe i Vilsta Sporthotell med känguruklubben (Vi som lever på hoppet). En tradition som varat i många år, från början motionerande kompisar till far min, men nu även mitt vattenhål. Min pappas vänner sedan brevbärartiden på -40talet. I början sprang vi i skogen, numer är det raska promenader i Vilsta med omgivningar. Jag ägnar dagarna till att rota ibland mina fysiska och mentala gömmor, min farfars gamla pianodragspel kan symbolisera dessa göromål.
Jag träffade aldrig farfar, men jag kan för mitt inre se honom sittandes i köket på en pinnstol, spelandes Johan på snippen , medans far min låg i utdragssoffan. Ett tidigt minne som min far ofta återkom till. Det är mycket av hågkomster ,bagateller och väsentligheter som vi överför mellan generationerna. Det är väl lite utav detta som gör att jag finner mig väl till rätta i Känguruklubben. Jag samlar på minnen och hågkomster......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar