måndag 21 december 2009

Konflikt-Håll visionsdiskussionen levande!

Jag hörde på P1:s Konflikt i Lördags om bl.a "välfärdsvisonären som blev kund i vården" Ragnar Thoursie som 90 åring i höstas utkom med en ny diktsamling Sånger från äldreomsorgen. I programmet medverkande regissören Carolina Frände och den tidigare folkbildaren och kulturministern Bengt Göransson. Ett program som följt med flera dagar och som jag lyssnat på flera gånger via webben. Bengt Göransson pratar bl.a om välfärdssystemet som grunden för ett demokratiskt samhälle, och där välfärdssystemets olika komponenter ses som investeringar istället för som en kostnader som det tenderar till att göra idag. Där försäkringskassan räknar dagar och pengar och företräder staten istället för att företräda människorna, för att ta något exempel. Eller där vi tenderar till att göra samhället till en butik, med alla dess begränsningar, där butiksägaren bestämmer sortimentet och friheten begränsas till att välja i butikssortimentet. Vi blir kunder istället för att vara medskapare. Göransson säger "Friheten är oändlig men kräver hänsynstagande, den socialiserar medan valfriheten privatiserar".
Programmet i sin helhet finns på sr.se 19 december ett tag till...Håll visionsdiskussionen levande

fredag 11 december 2009

Tillbaka på banan!

Återigen träning efter 18 dagar med operation och konvalesens. 60 minuter hårdkörning med spinning. Det är skönt för kroppen att få jobba, vi är skapade för det. Dessutom glöggprovning i helgen, den hemtillverkade var bäst, tyckte jag! Vi svenskar dricker tydligen rekordmycket vin i år, kan det vara för att trösta oss i det hårdnande politiska klimatet. Hörde av gubbgänget att det var mindre kvar av pensionen efter skatt, skamligt tycker jag. Låt inte de som byggde Sverige betala notan när det går sämre.

tisdag 8 december 2009

Bra kämpat-men hur långt räcker det?

Igår tog sonen välförtjänt sitt körkort, efter att ha kämpat med detta parallellt med tredje året på gymnasiet. Det är tufft för våra tonåringar, jag tänker på de som ej har stödet hemifrån ekonomiskt och socialt att klara av alla krav och förväntningar som samhället ställer på de unga.
Vi lever helt klart i 2/3 dels samhället, och vi är skiktade och indelade från det att vi föds.Det solidariska samhället byggde på att jämna ut och att skapa förutsättningar för alla att vara med. Ett körkort idag kostar mellan 12-15000 kronor hos en bilskola, och vem har råd till det när man knappt får ihop det till mjölken på bordet. Nu höjer regeringen studiebidraget med 431 kronor i månaden 2010 men vad hjälper det? De flesta ungdomar behöver extrajobb, men när det inte finns några extrajobb....tufft blir det.
Telefon, dator listan kan göras lång över prylar dessutom som är av nöden tvungen för att man skall hänga med.
Jag brukar berätta ibland om tiden när vår kommunal musikskola var avgiftsfri, och säga att det då inte hängde på mammas eller pappas plånbok om man skulle få musicera. Nu hänger allt mer och mer på mammas eller pappas plånbok.
När den dessutom är tom då är det tungt........vare sig man vill musicera eller ta körkort.

söndag 6 december 2009

Kill your darlings?

Jag jobbar med skrivandet, "kill your darlings" säger omgivning. Tänk att det kan vara så svårt att skiljas från vissa formuleringar och bokstäver. En del meningar och ord etsar sig fast och vill bara ha sin plats i medvetandet, och sitter där som tuggummi. Eller dyker upp i dina alster på de mest konstiga sätt. I pappershögen i arbetsrummet ligger lappar, A4 ark och annat löst huller om buller, sådant som fallit på under inspiration genom åren. En del dessa fragment ligger och nöter mitt medvetande åravis. Så plötsligt finns de där i en sång, en dikt eller någonting.
Det är väl detta illusionstrick som jag drabbas av ibland som gör det svårt att skiljas från en del "fraser och textskräp"? En del utav detta material får ny innebörd när tiden får gå dessutom.

torsdag 3 december 2009

Om pengar vore den enda drivkraften,var hamnar vi då?

Skjutsar dottern till tåget, hon har varit hemma på besök några dagar. Det är härligt att följa barnens väg ut i livet, ett privilegium icke alla förunnat. Vi har varandra och livet pågår här och nu och runt omkring oss! Vi lever här i Sverige som fortfarande har så mycket utav möjligheter för individen och där vi har så mycket som vi tar för självklart ,som nu den borgerliga regeringen så sakteliga vill montera ner. Jag är glad att mina fyra barn hade möjligheten till skolgång i en kommunal skola nära där vi bor i grannskapet. Jag är glad att mina barn han med att få bra kommunal barnomsorg samtidigt som mamma och pappa kunde arbeta, och att vi slapp gå hemma med ett undermåligt vårdnadsbidrag. Jag är glad för vår vårdcentral endast ett stenkast från där vi bor som inte har varit konkurrensutsatt, utan varit till för oss som behövt den. Vilken tur vi har haft, jag unnar minna barn att växa upp i ett sådant samhälle! Därför röstar jag för en ny regering 2010 som värnar om människan vare sig hon är ung eller gammal, kvinna eller man, muslim eller kristen, kulturarbetare, politiker, arbetare,entrepenör eller tjänsteman!

tisdag 1 december 2009

Politik är att vilja!

Våra politiker, valda i förtroende blir och mer lika sina grå eminenser,tjänstemännen. Jag har svårt numera att göra skillnad.Man är hellre kollega än partikamrat som det verkar på mig. Arbetarkommunens möten blir viktiga först i nomineringstider. Politik är numer mer och mer att förvalta, det som förvaltning egentligen ska stå för, att effektuera de politiska besluten. Värdegrundsresonemanget och idédiskussionen hamnar offside.

måndag 30 november 2009

Känguruklubben-vi som lever på hoppet!

Gubbgänget som varje lördag under hela min uppväxt funnits där som bollblank, och som jag fick va med i när jag blivit torr bakom öronen. Gubbgänget med pappa som förste sammankallande, och där senilitetsprincipen skulle fälla avgörandet när det gällde ordförandeposten. Jag minns att jag fick rollen som reproduktionsansvarig i och med att jag var yngst och hade en stor barnaskara. Mötena präglades av livliga diskussioner om politik.Mer ingående penetrerades inrikespolitiken då rapporteringen från "insiders" var bra , med några med kommunalpolitiska erfarenheter, en medlem i konstitionsutskottet och en i regeringen. Nu i november 2009 är vi 6 stycken kvar i gänget som varje lördag träffas i sportstugan för kaffe och prat om aktualiteter i stort som smått och dessutom lite spel och dobbel(vi tippar matchen, insats 10 spänn var). Alla utom jag numera engagerade pensionärer.
Från början ett sätt för pappa och gänget att inte förlora kontakten med verkligheten. Nu också mitt fäste och rottrådarna tillbaka när han inte finns längre. Kontakten över generationsgränsen, den annars ack så skarpa ock ofta så exkluderande, ibland rent avvisande. Finns det generationsövergripande samtalet i dag, förutom på nätet och i familjen? Eller har varje generation sina koder som gör det nästan omöjligt att hänga med för en utanförstående?
Så är det tack och lov inte än . Men grupperingarna i samhället tenderar att bli fler, homogenare,mer inåtvända och inte så intresserade av annat än självspegling. Kanske vi landade där också i känguruklubben, men det var ju bara på lek för att orka med det stora allvaret!