Lördagen den 21 december 2019

Morgonritualen avklarad, den så vanda och ett fundament i dagsrutinen att vila trygg i. Du, på andra sidan bordet som alltid med ena delen av morgontidningen, och jag med den andra i tyst samförstånd.

År läggs till år och vi har varandra som ett sista ankarfäste i tillvaron, när nu pensionen närmar sig och barnen flyger själva.

Det är lugnt och fridfullt och julen är här, vår egen jul långt ifrån köpcentra och kommers.
Förväntan att få vara nära de närmaste uppväger allt annat, och barnen kommer hem.Vi lånar tacksamt en del av deras tid, de som befinner sig mitt upp i livet.

God jul önskar vi alla våra nära och kära var ni än är och hur ni än firar, vakar in julen.

Laget före Jaget

Lagkänsla-laget före jaget , drömmen att höra till. När jag växte upp spelade jag fotboll i Tunafors Sportklubb. För mig var det otänkbart att spela någon annanstans, så när vintern kom blev det handboll istället i samma klubb, naturligt då den geografiskt låg i området där vi bodde. När min omvärld blev större och jag blev äldre, TV och medievärlden blev mer påträngande i mitt liv fick jag nya sammanhang nya lag att hålla på, beundra på avstånd.Kvar fanns barndomens idealiserade bild av laget, sammanhållningen i kvarterslaget överfört på GUIF, Brynäs, MFF. I kvarterslaget fanns idrottens egentliga mening djupt förankrad, tillhörighet, kamratskap, gemenskap. Vad är frukten av tidens tand, vad blev det. Jo kort och gott Jaget före Laget. Laglojaliten hos utövarna handlar ofta om pengar, lika mycket som hur utvecklar det mig personligen.Jag , jag ,jag. Även i det vanliga föreningslivet töjer vi på lojaliteten, vi tar på oss en annan tröja utan att reflektera varför? Spelar ingen roll att du är vald i förtroende i förening, du kan likt en kameleont dyka i andra föreningars/organisationers färger på tävlingar, helt aningslöst. Vem bryr sig, jag bryr mig, men det spelar väl ingen roll.

Fredag

Fredag  kväll ,och jag läser:Sverige har gått från att vara världens mest jämlika land, enligt OECD, till att vara det land där ojämlikheten ökar i snabbast takt.  Demokratin är satt under press, oheliga allianser gör att man undrar var man har sina politiker, valda i förtroende? Vem kan man lita på? Gläds ändå att barnens rätt via barnkonventionen lagstadgas från nyår, och att Eskilstuna tvärtemot många andra kommuner kommer att bredda möjligheten till skapande och kreativitet genom att starta en kulturskola.

Höst över Europa

Söndagsgöromålen, fylla kassar med veckans skräp inför sophämtningen varannan måndag i vårt kvarter. Hösten blottställer träden som står skamsna och bara kan se på när naturen laddar för förmultningen efter höstens skörd. Visthusbodar, frysar och skafferier påfyllda.Vi flyttar inomhus tänder braskaminer och kurar skymning.

Höstens resa till Toscana lever fortfarande kvar i sinne och minne.
Ljusen på kyrkogården väcker andarna till liv.

Toscana

Vandrar i Toscana i Chiantidistriktet, det är den 1 oktober och fortfarande sommar här. Stannade upp framför dörren där Amerigo Vespucci föddes i Montefiorello en och en halv kilometer från Greve in Chianti där vi bor. Slaktaren,  Dario Cecchini bjöd på hamburgare, i sitt slakteri. Han,en köttets Zlatan här i Toscana.

Dario Cecchini

.

18:e vändan runt det sköna Vätternlandskapet

Vättern besegrad, eufori

25 eskilstunacyklister , som ett lag tillsammans, en fantastisk känsla att det man uträttar tillsammans blir så mycket bättre.Alla delar har betydelse för att helheten ska bli bra. Skönt att låta åldermannen  76 år leda oss in i Motala till publikens jubel.

Spegelblank Vättern

Klungan

Innan starten 4:22 sammanbiten

Känguruklubben vi som lever på hoppet - 30 år 2019

Den 10 juni 1989 bildades Känguruklubben i Eskilstuna, närvarande var L-O Andersson, Sten Elfström, Per G Engström, Reynold Furustrand, (Nils-Gunnar) Nicke Jansson ,Olle Svensson, Uno Zetterlund, Bosse Lundkvist och Svante Lundkvist.
Konventets öppnande, ordförande Svante hälsade de närvarande välkomna och förklarade mötet öppnat. Fråga om konventet utlysts i godtagbar ordning? Efter en livlig och animerad diskussion fann medlemmarna att konventet utlysts i godtagbar ordning.

Så här var det, långt tidigare hade min far som hade fått förtroende att företräda folket i  riksdag och regering sedan pensionsfrågan avgjordes 1959, känt att långa plenum, oregelbunden livsföring hade slitit på honom. Jag vet att han åkte in på Serafimerlasarettet med allmän blodförgiftning vid något tillfälle. Hälsan och någorlunda sunda matvanor fick komma i andra hand.

Kompisarna från posttiden höll ändå samman och träffades på lördagar när tid gavs redan i mitten på 60-talet vid Vilsta Raststuga hemma i Eskilstuna, för att träna, prata och tippa. Ett sätt för Svante att hålla kontakten med ursprunget och dessutom bättra på konditionen. Han och Nicke Jansson hade löptränat en del i smyg innan, för på den tiden var det inte givet att bara ge sig ut och springa. "Det var väl ingen riktig karl ,som höll på med det?"

På lördagsträffarna i Vilsta ,när kompisarna sedan anslöt sig till Nickes och Svantes lördagsjoggar, fick Svante minsann sina fiskar varma och fick stå till svars. Där fick han också support och och möjlighet vässa sina argument inför kommande strider.  Kompisgänget och nätverket på hemmaplan betydde väldigt mycket för Svante.

Våren 1989 var dåvarande ledamoten av riksdagens  konstitutionsutskott Olle Svensson på långresa i Australien, varvid han hemförde 9 stycken förgyllda kängurunålar till rockslaget och en ide´.

I vår trädgård bildades så Känguruklubben den där sommaren 1989, och ordförande blev Svante som tackade Olle för att han så förtjänstfullt tagit initiativet till Känguruklubben. Klubbens motto blev-Vi som lever på hoppet. Det blev samvaro och träning under lekfulla former, men också ett lokalt ankarfäste för Svante.
Än idag träffas Nicke, pappas gamla kompis från postentiden, och jag i Vilsta Sporthotell på lördagar.
Stolta medlemmar i Känguruklubben-Vi som lever på hoppet

Bild Nicke och Svante.