måndag 26 september 2011

Gitarrpanik

Armageddon-kampen mellan det onda och det goda, slutet, det definitiva. Imorse när jag skulle stämma min nysträngade gitarr, den som Per Sandström från Dalarö byggde åt mig på 1981, sa det PANG. För ett ögonblick störtade allt samman, vi slukades av världshaven och blev minnen i det kosmiska världsmedvetandet. Stallet längst ner på gitarren gick sönder, belastningen från mina "hard-tension" strängar blev bara för mycket BOM-Krasch.
Gitarren som varit med om visfestivaler och spelningar, jag minns bl.a den gången när min musikerkollega höll på att bli uppraggad av Monica Nielsens mamma på Vaxholms Visfestival. Eller då på ABF-forum i Sundsvall, när Lars Molins Bomsalva gick upp på bioduken under detta forum, och vi sjöng egentillverkadesånger från pojkrummet.
Min gitarr, som var med Evert Ljusberg när vi sjöng Rosa på bal på Nynäs Slott. Eller som trogen vän när jag ledde gitarrcirklar på ABF under många år.....Var detta slutet? Jag ringde min Gitarrdoktor, och sa som det var, och han bad mig komma i illfart, här var goda råd dyra.

Nu har han opererat under veckan, och här är vi nu, jag vankar av och ann och väntar på att han ska ringa, och säga om operationen har gått bra. Ljuset i gränden, hoppet fångat i Hvar.

fredag 23 september 2011

Fredag-september 2011

Strålande höstväder, fyra ungdomar hemma i köket strular omkring. Arbetsveckan är till ända, och vi är trötta precis som vi brukar vara när arbetsveckan är till ända. Allt är som vanligt.
Amanda har ringt och vi har småsnackat lite om livet i storsta´n, livet pågår och det är ganska skönt. 26 år med barn och unga runt i kring oss och det fortgår. När ska tystnaden infinna sig, när ska vi höra ljudet av barnaskratt igen, livet är förunderligt? Märkligt är det att du är du och jag är jag min kära. För en vecka sedan var vi i Kroatien på klostret St Maria på ön Mjet.
Nu kryper vi ner i vår säng medan ungdomarna småsnackar i köket.

måndag 19 september 2011

Adriatiska havet-Båtcykling

Vi gungar mellan öarna utanför Split en vecka i september 2011. Solen och vindarna är med oss där vi gungar oss fram mjukt och behagligt på vår båt ,Lopar. Besättningen är väl samtrimmad och navigerar båten tryggt mellan öarna. Kaptenen är bara 21 år gammal och har 25 svenskars liv i sina händer. Han har varit på sjön sedan han var 6 år, och landar båten varligt och fint var vi än ska lägga till.
Första anhalten är ön Brac, där cyklarna lastas av och vi ger oss ut på jungfruturen på våra mountainbikes. Vägvisare och guider för vår vecka är Natalia och Julio, som också lagt upp rutterna.Första turen görs på en minst sagt kuperad grusväg som får många att fundera om man gett sig in på rätt resa.
Svetten rinner och orken tryter på en del håll. Den kroatiska övärlden reser sig med branta berg som vi plötsligt inser att vi ska ta oss över under veckan, gång på gång. Vi slänger oss i det blå Medlhavet för första gången och plötsligt är allt bara underbart! Detta ska bli veckans musik, cykel bland olivlundar och vingårdar, bad och svalka i havet och god mat och dryckjom därtill på kvällkvisten innan vågornas kluckande mot båten vaggar oss till sömns. Häftigt är bara förnamnet.



måndag 5 september 2011

Det som hjärtat är fullt av....

Sedan snart 20 år tillbaka har jag varit del i "Världens Största Teater".Jag har haft några härliga dagar i helgen tillsammans med riksteaterrörelsen i Hallunda. Ett sammanhang där jag delar intresset kring kulturens plats i våra hjärtan. Vi tar emot tankar, idéer och snuttar från färdiga produktioner, produktioner som ska föras ut i hela vårt avlånga land sinom tid. I helgen presenterades dessutom verktyget scenkonstportalen.se , möjliggörare för producenter och arrangörer i hela Sverige. Vad bra vi är ?! Men vi ska bli ännu mycket bättre! Det är en förmån att få inneha ett förtroendeuppdrag i styrelsen för denna folkrörelse.

torsdag 25 augusti 2011

Framtiden tillhör oss

blomstersäng fångad på Jordhammars Herrgård
Nyss hemkommen från kvällstur på cykel, ute på landet i skymning. Ljummet väder, nästan vindstilla, perfekt för en velocipedryttare, i bakhasorna på kärestan dessutom. Framför oss ligger en båtcykling i Kroatien om några veckor, så det gäller att vara förberedd. Välkomna brittsommardagar framöver enligt prognosen, man vet inte hur man ska klä sig från dag till dag. Tankar kommer och går, det är snart dags att summera cykelsäsongen 2011, även om jag fortsättningsvis kommer att cykla till jobbet in i det längsta. Sista barnet flyttar iväg i helgen 26 år av föräldratillvaro med hemmavarande barn är till ända, alla ungarna ute ur boet fr.o.m denna höst. Det är tur att man har dessa komplentatoriska cykelturer runt om i fagra Mälardalen, om inte annat för att tänka nytt om livet och framtiden.

lördag 20 augusti 2011

Pratar med seniorerna

foto från Svarta Berget Hägghult ,Svart Granit Diabas
Vi sitter som vanligt och snackar över en kopp kaffe vid sporthotellet på lördagmorgonen, gubbgänget och jag. I en bisats berättar det gamla kommunalrådet hur han åkte hem med en gåva till hemsamariten som just gått i pension efter 14 år i kommunens tjänst. Hon nådde ju inte upp till 25 års klockan men var värd sin vikt i guld de åren hon jobbade. Gåvan, ett städ, en symbol för industristadens gemensamma strävan att öka välbefinnandet för sina medborgare.
Det här är svunnen tid för kommunalrådet har för länge sedan dragit sig tillbaka och hemsamariten har förvunnit ur vårt synfält. Men det stämmer mig till eftertanke, kring det engagemang och omtanke som vi visar varandra, låt oss för Guds skull inte överge varandra, låt inte hierarkierna skapa motsättningar och få oss att fjärma oss från varandra. Vi är brobyggare, men vi ska både planera , konstruera och utföra och det gör att vi ibland glömmer att det ska gå människor på bron, som är på väg över för att möta andra människor.

fredag 19 augusti 2011

Samtal på väg

Jag åker med vapendragaren till Örebro för att hämta bilen som haft en månads semester från oss på grund av kollision med råbock. Vi sitter och småpratar om gemensamma erfarenheter kring möten och kollisioner i livet, alltså inte med råbockar , utan med sånt som vi bägge erfarit under åren i det yrkesliv vi har verkat inom. Vi konstaterar att vi har några blessyrer, efter en och annan "käftsmäll", förmodligen har dom lärt oss ett och annat, för det är ju så med jobbigheter.Regnet möter oss på väg in i Närke, det är grått, grått och samtalet böljar fram och tillbaka. Vi har hamnat i liknande situationer konstaterar vi. Båda är vi ganska dominanta och drivande, och sticker man ut hakan så får man säg en smäll, så är det väl. Avfart 151 väg 50 mot Falun inne i Örebro, in i industriområdet, och där står den, hel och fin vår fina bil. Ensam på väg hem lyssnar jag på Birgitta Stenberg och Märta Tikkanen som svarar på lyssnarnas frågor Birgitta Stenberg säger att det känns bra att finnas nära sina motståndare och det kanske ligger något i det att ha sina antagonister inom synfältet om man nu har sådana?