söndag 21 november 2010

Idé och verklighet?

Samlar ihop mig framför brasan, med första glöggen. Helgfriden infinner sig så här under helgens sista skälvande timmar. Två dagar i Hallunda berör, men tar lite musten ur en. Att vara medskapare i världens största teater både förpliktigar och kräver total närvaro. Tur att tillfällena kommer i perioder. Till våren blir det tufft med kongressen i maj och det intensifierade styrelsearbetet.Med medlemmarna i centrum är det meningen att vi skall lyfta rörelsen och göra den funktionell och framtidsanpassad i en allt mer instrumentellt styrd framtid.
Hur behålla glöden att våga välja engagemang i Riksteatern, när vardagen kryper på?
Det ideella arbetets riddare, utkämpar sin sista strid eller...??? Nej, nu jävlar!!!!

måndag 15 november 2010

Winter has me in it´s grip, think I take a summertrip..

Vi styr mot Teaterdagarna till helgen. Kultur som lyser upp i vintermörkret. Dagar till eftertanke och reflektion. Dagar då vi får påfyllning och samtidigt ett uppsamlingsheat inför kongressen i vår.
Vi testar idéen om påverkanstorg som vi ska använda på kongressen, istället för att arbeta i plenum som brukligt hos många fortfarande.
Det har visat sig råda bot på den utbredda "talarstolssjukan" att arbeta med påverkanstorg.
Jag hoppas på många intressanta ,nära kulturmöten.

fredag 5 november 2010

La Rambla i november

Några dagars äventyr med yngste sonen på "flodbädden" i Barcelona. Det gamla avrinningsdike som leder ut i Medelhavet, som nu är ett tempel för gatuartister, månglare och turister. Det är fortfarande varmt 25 grader lite drygt när solen står som högst, och det kryllar av turister.
Vi sitter och tittar på folklivet, och filosoferar över livet i stort och smått.
Ramblans Ronaldinho försöker fånga vårt intresse med sina bollkonster, för några futtiga cent. Uppfinningsrikedomen är stor när det gäller att tjäna till uppehället. Så för att accentuera sina konster och göra dom synliga för mängden har han klättrat upp på en stege iförd en "barcatröja". Han kickar och jonglerar obehindrat med bollen från sin upphöjda position. Släng dig i väggen Messi! Vem av er tjänar de stora pengarna, och vem är konstnären? Där sitter också gatans Picasso, och trollar fram bilder för en spottstyver. Livet är förunderligt?

söndag 24 oktober 2010

Frustrerad gubbe

Jag börjar bli en gnällig gubbjävel men....
Regeringen "kom ut" med en nya budgetpropositionen 12 oktober, en propp som andas åtstramning på kulturområdet. De områden man prioriterar kulturbyggnads vård, kulturella och kreativa näringar och skapande skola. Kulturbyggnader som Statens Fastighetsverk håller efter behöver naturligtvis skötas. Kungliga Operan har bl.a figurerat i debatten, nu får väl vi medborgare vara med och fixa en välbehövlig uppsnyggning?

När det gäller skapande skola som får 37 miljoner mer i kassan än förutvarande år så kan man ju diskutera, för nu ska pengarna räcka till hela grundskolan(istället för som nu årsk.4-9) från ca 22 miljoner per stadium till ca 15 miljoner per stadium och år. Jag vet inte om det är att satsa på barn och ungdom egentligen?
Sådant som jag brinner för stramas åt. En ny rubrik har fått ersätta en gammal, folkrörelsepolitik har blivit "Politik för det civila samhället".
Jag är väl konservativ och jag kan förstå att folkrörelsebegreppet hör till en svunnen tid i denna indvidualismens tidsålder, men jag gillar inte hur man systematiskt tvättar dagens samhälle rent från sådant som jag är uppväxt med, solidaritet och kampen för det gemensamma.
Riksteatern, med sina 230 lokala föreningar runt om i landet, får ett minskat anslag från 264 miljoner till 252 miljoner. Dessutom får Riksteatern ett delvis förändrat uppdrag med mer av stödjande och mer av pedagogisk inriktning, iställer för egna produktioner. En levande folkrörelse som ska passas in i ett system, samverkansmodellen.

När dessutom kommunerna drar ner anslag till de lokala kulturföreningarna på grund av snålblåsten som råder.Då fäller jag upp kragen på min vinterrock och sveper den tätare om mig, stretar vidare och tänker om fyra, då jävlar!

onsdag 20 oktober 2010

Makten och pengarna gör det möjliga omöjligt?

Vi sitter i en biosalong och lyssnar på dragning efter dragning om den digitala revolution som tar oss i anspråk dygnets alla 24 timmar. Där sitter vi med gapande munnar, den gamle slitne poeten som nu är bypolitiker på en mindre ort, regissören och skådespelaren, den beskäftiga damen som driver en egen biograf bland andra nyfikna. Där sitter också på ena flanken, ägarna till stora delar av biograf-Sverige, och på andra sidan, på den andra flanken Folkets Hus och Parkers företrädare.
För bioägarna sätter pengarna och lönsamheten den yttre gränsen, poeten tittar på innehållet, och Folkets Hus och Parker ser den digitala mångfalden som en demokratisk rättighet.
Det ligger många frågor i luften som aldrig ställs. Det försiggår ett kulturellt tvåfronts krig i salongen, som jag tror inte alla upplever. Vi ställs inför spännande utmaningar och fantaserier.
Men något skymmer sikten....
Poeten mötte jag på tidigt 80-tal, när vi sammanstrålade under Lyrikveckan på Hallstaberget i Sollefteå och frågade oss "Överlever Sången". Jag konstaterar att frågan kvarstår.....

Min sämsta gren...en söndagsfundering

Söndag, solen lyser och jag har föresatt mig att röja en del hemma. Något som gör mig oerhört oinspirerad. Det har alltid varit så. Devisen "Lite skit i hörnen är bättre en ett rent helvete" är något som familjen tagit fasta på. Men det finns gränser, gränser som vi ständigt balanserar på vet alla som känner oss. Men nu är det dags...jag ska bara träna lite först...men nu då? Måste kolla eposten... men nu då?....måste ringa min syster, och så där kan jag hålla på.
Jag har en kamrat som skaffat en självgående dammsugare, vilket kanske vore något för familjen Lundkvist? Kompisen berättar att hon och hennes man kan sitta vackert full av beundran medan manicken gör jobbet.
Jag har skaffat mig en rad krystade argument för utebliven städning, t.ex ingen i familjen har drabbats av några allergier, lite bakterier och smuts mår man bara bra av osv.
Men låta en manick ta över? Nej det är bara att bita i det sura äpplet.....

torsdag 14 oktober 2010

Möten

Jag var i Stockholm i veckan på ett möte på hemvägen blev jag sittande med ung man från Kina. Han hade varit i Bergen, Norge och var nu på väg till Köpenhamn. Han hade råkat befinna sig i Norge när Nobels Fredspris delades ut till den kinesiske människorättsaktivisten Liu Xiaobo. Jag försökte fråga honom om Liu Xiaobo, men han hade ingen aning om vare sig fredspris eller någon människorättsaktivist. Vi småpratade i väntan på våra respektive tåg, och så skildes våra vägar för att aldrig korsas igen.
Jag med en undran om hur västvärlden ser på och informerar sig om Kina, och han med några svenska glosor som jag lärde honom, en ung man på väg att erövra världen.

Så många möten och kontakter under en vecka, korta ögonblick, långa samtal,vardagens småprat och så det där häpnadsväckande mötet....som t.ex ikväll efter träningen när jag mötte en man som duschade med träningskläderna på hel och hållen. Jag upphör aldrig att förundras över den förunderliga människan.