Nicke

"Vi tränade hårt, men varje gång vi började få fram fungerande grupper skulle vi omorganiseras. Jag lärde mig senare i livet att vi är benägna att möta varje ny situation genom omorganisation och också vilken underbar metod detta är för att skapa illusionen av framsteg ,medan den i själva verket åstadkommer kaos, ineffektivitet och demoralisering."

Nicke sparade citatet av Gaius Petronius död 66 e Kristus, det kan symbolisera hans förmåga att se det väsentliga, och att han inte vikt undan när opportunisterna, bekvämt följt med strömmen.

Nils-Gunnar sa hans mamma, för alla andra är han Nicke född 1923 på Västermalm i Eskilstuna, men uppväxt i Furuhäll på Söder nere vid ån. Drömmen om att bli modellsnickare, blev aldrig mer än en dröm, han blev förtroendeman, någon att lita på.
1941 gick han med i SSU, för dansens skull. SSU ordnade danser för att ungdomen skulle ha en tillflykt undan tanken på krig och en osäker framtid.  Efter fabriksgolvet på CE Johansson i Eskilstuna blev det brevbärare, då Nickes föräldrar tyckte att statens kaka är säker. Träffade Karin under militärtjänsten på Gotland. Det blev ett långt liv tillsammans. Förtroende uppdrag för postmannafacket och jobb på arbetsförmedlingen. Ordförandeskap i skolstyrelse och länskolenämnd.

Efter pensioneringen gick Nicke in i skolverksamheten i Eskilstuna som klassmorfar bl.a. Nicke kloka gubbe och min kompis, Nicke nära till skrattet och leken . Nicke nära till oss alla runt ikring.

Semester 9 juli 2020

Det sägs att juli är den regnrikaste månaden på året, och vi har varannandagsväder här i Mälardalen. Det har ingen eller ringa påverkan på välbefinnandet, denna sista sommarsemester för oss innan "passioneringen". Vi rör oss i hemtrakterna längs Sörmlandsleden, som sträcker sig 100 mil genom Mälardalen.  Nedan sjön Älskaren framskymtandes i grönskan, bara namnet!!!Eller kalkbrottet vid Kalkbro där Tage Danielsson spelade in del av Ronja Rövardotter. Vi har nu sedan årskiftet gått nästan 25 mil, inte bara på Sörmlandsleden utan också nära Vita Huset där vi bor i Eskilstuna.

Sörmlandsleden 20200522

Vandring från Harsjöhult via Trullsjön till Finnsjön. Det var över 40 år sedan jag gick på leden här över spängerna på Pansarmossen, då i ungdomsåren med iver och entusiasm ,nu med ålderns lite stilla förundran över livet.
Naturens fantasteri och dragningskraft finns kvar och minnena dyker upp.
Då tog vi ett nakendopp i Trullsjön från badbryggan som finns kvar.
Jag måste säga att Sörmlandsleden har åldrats med värdighet här.
Lummer, skvattram, pors och odon kantar vandringen i majsolen över spängerna.
Jobb och Coronatankar är för en stund förunderligt avlägset.

Den finaste av alla

Den finaste av alla -en sång skriven på Valborg 2020 när du fyllde år finaste. Melodin är trad något man hugger tag i när orden och tankarna bara kommer.

Sena bilder-långt borta men ändå så nära

Några bilder, mamma och pappa på 80-talet, 40 år sedan bilden är tagen. Tänk ,så länge sedan men ändå dyker dom upp hela tiden ,mina föräldrar? Märkligt, men så är det naturligtvis, att vissa människor står en nära genom livet, och känns i allra högsta grad närvarande, medan andra nu levande bekantskaper känns väldigt avlägsna?


Den andra bilden är från pappas sista stadsbesök i Österrike 1985, (han gjorde sånt ibland, passade på)

Lördagen den 21 december 2019

Morgonritualen avklarad, den så vanda och ett fundament i dagsrutinen att vila trygg i. Du, på andra sidan bordet som alltid med ena delen av morgontidningen, och jag med den andra i tyst samförstånd.

År läggs till år och vi har varandra som ett sista ankarfäste i tillvaron, när nu pensionen närmar sig och barnen flyger själva.

Det är lugnt och fridfullt och julen är här, vår egen jul långt ifrån köpcentra och kommers.
Förväntan att få vara nära de närmaste uppväger allt annat, och barnen kommer hem.Vi lånar tacksamt en del av deras tid, de som befinner sig mitt upp i livet.

God jul önskar vi alla våra nära och kära var ni än är och hur ni än firar, vakar in julen.

Laget före Jaget

Lagkänsla-laget före jaget , drömmen att höra till. När jag växte upp spelade jag fotboll i Tunafors Sportklubb. För mig var det otänkbart att spela någon annanstans, så när vintern kom blev det handboll istället i samma klubb, naturligt då den geografiskt låg i området där vi bodde. När min omvärld blev större och jag blev äldre, TV och medievärlden blev mer påträngande i mitt liv fick jag nya sammanhang nya lag att hålla på, beundra på avstånd.Kvar fanns barndomens idealiserade bild av laget, sammanhållningen i kvarterslaget överfört på GUIF, Brynäs, MFF. I kvarterslaget fanns idrottens egentliga mening djupt förankrad, tillhörighet, kamratskap, gemenskap. Vad är frukten av tidens tand, vad blev det. Jo kort och gott Jaget före Laget. Laglojaliten hos utövarna handlar ofta om pengar, lika mycket som hur utvecklar det mig personligen.Jag , jag ,jag. Även i det vanliga föreningslivet töjer vi på lojaliteten, vi tar på oss en annan tröja utan att reflektera varför? Spelar ingen roll att du är vald i förtroende i förening, du kan likt en kameleont dyka i andra föreningars/organisationers färger på tävlingar, helt aningslöst. Vem bryr sig, jag bryr mig, men det spelar väl ingen roll.