Fredag

Fredag  kväll ,och jag läser:Sverige har gått från att vara världens mest jämlika land, enligt OECD, till att vara det land där ojämlikheten ökar i snabbast takt.  Demokratin är satt under press, oheliga allianser gör att man undrar var man har sina politiker, valda i förtroende? Vem kan man lita på? Gläds ändå att barnens rätt via barnkonventionen lagstadgas från nyår, och att Eskilstuna tvärtemot många andra kommuner kommer att bredda möjligheten till skapande och kreativitet genom att starta en kulturskola.

Höst över Europa

Söndagsgöromålen, fylla kassar med veckans skräp inför sophämtningen varannan måndag i vårt kvarter. Hösten blottställer träden som står skamsna och bara kan se på när naturen laddar för förmultningen efter höstens skörd. Visthusbodar, frysar och skafferier påfyllda.Vi flyttar inomhus tänder braskaminer och kurar skymning.

Höstens resa till Toscana lever fortfarande kvar i sinne och minne.
Ljusen på kyrkogården väcker andarna till liv.

Toscana

Vandrar i Toscana i Chiantidistriktet, det är den 1 oktober och fortfarande sommar här. Stannade upp framför dörren där Amerigo Vespucci föddes i Montefiorello en och en halv kilometer från Greve in Chianti där vi bor. Slaktaren,  Dario Cecchini bjöd på hamburgare, i sitt slakteri. Han,en köttets Zlatan här i Toscana.

Dario Cecchini

.

18:e vändan runt det sköna Vätternlandskapet

Vättern besegrad, eufori

25 eskilstunacyklister , som ett lag tillsammans, en fantastisk känsla att det man uträttar tillsammans blir så mycket bättre.Alla delar har betydelse för att helheten ska bli bra. Skönt att låta åldermannen  76 år leda oss in i Motala till publikens jubel.

Spegelblank Vättern

Klungan

Innan starten 4:22 sammanbiten

Känguruklubben vi som lever på hoppet - 30 år 2019

Den 10 juni 1989 bildades Känguruklubben i Eskilstuna, närvarande var L-O Andersson, Sten Elfström, Per G Engström, Reynold Furustrand, (Nils-Gunnar) Nicke Jansson ,Olle Svensson, Uno Zetterlund, Bosse Lundkvist och Svante Lundkvist.
Konventets öppnande, ordförande Svante hälsade de närvarande välkomna och förklarade mötet öppnat. Fråga om konventet utlysts i godtagbar ordning? Efter en livlig och animerad diskussion fann medlemmarna att konventet utlysts i godtagbar ordning.

Så här var det, långt tidigare hade min far som hade fått förtroende att företräda folket i  riksdag och regering sedan pensionsfrågan avgjordes 1959, känt att långa plenum, oregelbunden livsföring hade slitit på honom. Jag vet att han åkte in på Serafimerlasarettet med allmän blodförgiftning vid något tillfälle. Hälsan och någorlunda sunda matvanor fick komma i andra hand.

Kompisarna från posttiden höll ändå samman och träffades på lördagar när tid gavs redan i mitten på 60-talet vid Vilsta Raststuga hemma i Eskilstuna, för att träna, prata och tippa. Ett sätt för Svante att hålla kontakten med ursprunget och dessutom bättra på konditionen. Han och Nicke Jansson hade löptränat en del i smyg innan, för på den tiden var det inte givet att bara ge sig ut och springa. "Det var väl ingen riktig karl ,som höll på med det?"

På lördagsträffarna i Vilsta ,när kompisarna sedan anslöt sig till Nickes och Svantes lördagsjoggar, fick Svante minsann sina fiskar varma och fick stå till svars. Där fick han också support och och möjlighet vässa sina argument inför kommande strider.  Kompisgänget och nätverket på hemmaplan betydde väldigt mycket för Svante.

Våren 1989 var dåvarande ledamoten av riksdagens  konstitutionsutskott Olle Svensson på långresa i Australien, varvid han hemförde 9 stycken förgyllda kängurunålar till rockslaget och en ide´.

I vår trädgård bildades så Känguruklubben den där sommaren 1989, och ordförande blev Svante som tackade Olle för att han så förtjänstfullt tagit initiativet till Känguruklubben. Klubbens motto blev-Vi som lever på hoppet. Det blev samvaro och träning under lekfulla former, men också ett lokalt ankarfäste för Svante.
Än idag träffas Nicke, pappas gamla kompis från postentiden, och jag i Vilsta Sporthotell på lördagar.
Stolta medlemmar i Känguruklubben-Vi som lever på hoppet

Bild Nicke och Svante.

visfestivalen juli 1979

Det känns avlägset, 40 år sedan, en lång tid men ändå inte längre bort än att minnena kan göra sig påminda i min känslobotten. Västerviks Visfestival trubadurernas eget "ruinprov" i Stegeholms Slottsruin som Oscar Hedlund uttryckte det i programmet.

Jag och kamraten spelade dag tre på festivalen och beskrevs i programmet som" två skäggiga individer från Eskilstuna som under några år kuskat runt framförallt Sörmlandbygden, framförandes egna visor hämtade ur vardagen, som gärna vill att lyssnaren ska känna igen sig och kanske dra på munnen åt den cynism som kanske framtonas"slut citat.

Jag slås av att då var det möjligt och det fanns ekonomi att samla hela svenska viseliten, plus en del oprövade kort som vi.

Ted Gärdestad, Alf Hambe, Hanne Juul, Fred Åkerström, Hootenanny Singers, Tommy Körberg,Tomas Ledin , Göran Fristorp,Martin Best, Håkan Steijen, Maritza Horn, Bernt Egerbladh,Anki Hedmark,Rune Andersson, Mats Paulsson, Anders Skilling, Östen Warnebring; Gösta Linderholm, Finn Kalvik, Lars T Johansson plus några till, däribland vi och vännen Göran Pettersson.

Jag minns att visnestorn Anders Börje var med som "hangarounds"  , han dog några år senare (1982). En 12 årig Cajsa-Stina var med pappa Fred, på festivalen, och om jag inte minns fel plockade pappa Fred upp henne på scenen, och en rörd Anders Börje stod vid sidan om och sa att, den flickan.......

Det gick bra för oss ,lokaltidningen uppmärksammade vår insats ,även om vi kände oss som kusinerna från landet i sällskapet. Visgeneralen själv gjorde inget större intryck på oss, det fanns hackordning i arrangörsledet, även om många av artisterna var trevligt kollegiala.
En gång, för nu 40 år sedan.

Mormor och morfar-familjen Bernhardsson

Här uppställda till fotografering i början på 30-talet, familjen Bernhardsson Elna, Ernst min mamma Maj-Britt sittande på stenen, bröderna Lars-Ingvar och Roland och syster Harriet.Saknas gör Margot som inte är född när bilden är tagen. Alla är borta sedan länge, men inte glömda.
Mormor Elna Maria en bland 12 syskon född på Balsta i Eskilstuna år 1900, morfar Ernst född i arrendatorsbostaden Säby prästgård 1896.