Motivation och möjligheter

Många tankar/metaforer om reslust, flygplatser och flygledartorn,möten, drömmar och om att skriva sitt eget manus till sitt eget liv. Det tarvar en stunds reflektion. Mia Börjesson i full frihet på Kulturtinget idag.
Metaforen om att som förälder vara kapten på familjens flygresa genom livet och samhällets samspelande funktioner ifrån flygledartornet eller??
Dagen då våra barn ska ge sig ut på sin egen resa, fyllda av drömmar och förväntningar. Ger vi, ger samhället barnen reslust, och de redskap de behöver för att navigera på resan. Och är vi dom livsviktiga, som det stod i Lärarförbundets kampanj för något år sedan? Dom livsviktiga, smaka på den. Viktiga i våra yrkesroller, och i våra liv. Viktiga för våra nära och kära, våra barn och de vi möter i vårt arbete. Är vi dom livsviktiga?
Just nu mycket inspiration, men lite förvirring. Om en stund ramlar allting på plats. Känslor måste få bli ord, för att bli känslor igen.

Du och jag och samhället, snart 30 år tillsammans

Vi träffades första gången våren 1983, jag hade fyllt 28 år och du skulle fylla 27 år. 80-talet var förändringens årtionde när J.R och Dallas kom in i de svenska vardagsrummen, symboliserande den nya tiden, själv är bäste dräng. I Sverige slets den svenska arbetarrörelsen med de ökade skallen från näringslivet bl.a om att skattetrycket var för högt, och att man måste släppa fram alternativen till de kommunala daghemmen, skolorna etc. Konkurrensen skulle göra allting bättre på alla vis. Kostnaderna för den enskilda skulle bli mindre och kvalitén bättre.

Hela efterkrigsperioden hade socialdemokratin regerat frånsett åren 1976-82, och det borgerliga regeringsinnehavet hade varit rent bedrövligt både p.g.a oskicklighet men också på omständigheter i den globala ekonomin.

80-talet var också Palmes andra regeringsperiod ,den första var mellan 1969-76, en period och en brytningstid, då yuppien gjorde sitt intåg i det svenska samhället. T.o.m socialdemokraterna hade en ung välklädd man i öppen sportbil och med jag tror en dalmatiner på valaffischen som deklarerade att han stödde socialdemokraterna valet -85.

Jag hade svårt att förlika mig med förändringarna,kanske många med mig.

Det fäste liksom inte tanken om allas lika värde, solidaritiet och folkhögskola.

Inte för andra, men själv funderade jag vad jag skulle göra av tiden och valde att flytta till Västernorrland och Härnösand för att gå Musikhandledarlinjen, en tvåårig musikutbildning med folkbildningsrötter.

Jag tror inte på nått sätt att alla vi som gick där delade värderingar och var klara över den samtid vi levde i, men vi rodde båten tillsammans.

I grundförutsättningarna låg allas lika rätt att komma till tals, och allas lika värde. Vi konkurrerade inte på samma sätt som man gör nu på många utbildningsinstutioner utan vi samspelade och på det sättet lyfte vi oss alla utifrån våra respektive förutsättningar.

Utbildningen var i mångt och mycket elevstyrd, och du blev min coach och jag din praktikant, då du redan hade gått första året och förväntades ta hand om nykomlingarna.

Där på Härnösands folkhögskola fick jag utlopp för min kreativitet, men jag hittade också hem dit där jag hör hemma.

Trots ett årtionde med snålblåst på många sätt, ändå en vändpunkt i våra liv, ditt och mitt.

Våren hotar vintern med besked

Vårsolen drabbar mig, när jag sitter med solen rakt in genom de stora fönsterna på kontoret. Ute pågår naturens hårda förhandlingar om man skall anamma de ljumma vårvindarna eller om man vila trygg i kylans bistra tillknäppdhet. Det är fördel vårvindarna kan jag säga, men man vet aldrig, kylan och vintern kan göra några sista förtvivlade försök att vinna kampen, om än tillfälligt.

Songs of social justice

Kamraten Alar kom med en god spaning från Glasgow, där man haft en tävling kring att skapa nya sånger med substansiellt innehåll. Sådana sånger som det kanske är ont om nuförtiden.

Kanske något för, ABF,Amnesty eller Rädda Barnen att ta tag i dessa dagar fyllda med Idolvannabies och Melodifestivalflärd.Tänk er nationell tävling kring sånger om social rättvisa. Trist och torrt tycker kanske nutidsmänniskan, men tänker man lite längre kan en sådan tävling innehålla både drama,spänning och humor, temat är oändligt, och inspirationen finns runt omkring oss.

Vinteride framför TV-n

Det är plågsamt att titta på bandysemifinalen mellan Sverige och värdnationen Kazakstan, avgörande först på straffar. Sverige till VM-final mot Ryssland,ärkefienden. Är det att jag räds tomheten vid en förlust som gör det så plågsamt?Det är likadant när vi går och tittar på Sporthallens riddare, lika härligt som det är med segern i ryggen, lika jobbigt är det när vi förlorat.

Sportens magi som vilar över oss supporters. Avgrunden efter en förlust kan vara svår att ta sig över.

Januari 2012

Utrymmet för kreativt tänkande och handling skapar vi själva i denna del av världen. Möjligheterna är nästan obegränsade och hindren ofta imaginära. Men ändå sitter vi där på våra blankslitna bakar och kommer oss inte för, tiden går och klockan slår. Men när klockan slår 12, vad händer då? Nej detta får inte bli en domedagsdystopi. Livet är härligt och det pågår.Ungarna har flygit sin kos och erövrar världen, och du och jag har mycket på gång. Dessutom tror jag optimistiskt på en ny vår för parlamentarismen.Det är det bästa vi känner till i alla fall för att värna och utveckla demokratin.

Lära för livet ,eller bara för näringslivet...?

Skolan, min skolgång mina barns skolgång börjar bli allt mer avlägsen, men har präglat oss för livet på gott och ont. Tanken om att vi skulle ha någorlunda lika bas att stå på när vi gav oss ut i livet, också tanken på att specialiseringen och valen skulle man göra först när man var rustad att välja själv längre upp i skolåldrarna. Nu hade väl skolan som jag lämnade sina brister och jag måste erkänna att jag lappade ihop mina spruckna erfarenheter under min folkhögskoletid sedemera.

Men jag måste också erkänna att jag känner främlingsskap inför den politik som nu härskar avseende våra barns väl och ve. Marknaden styr också alltmer villkoren avseende våra barns framtid. Vi tillhandahåller via vår skattsedel ett ekonomiskt spel kring vår gemensamma resurs, barnen.

De ska göra skillnad genom att från tidig ålder lära sig att konkurrera på bekostnad av samarbete och samförstånd.