söndag 6 november 2011

Mediemjölken och politiken

Jag höll på att gå vilse på vinterfjället en gång för länge sedan. Det var på eftermiddagen minns jag och skymningen började falla och paniken började smyga sig på. Med den kom tendenser till snöblindhet, och jag kommer ihåg ensamhetskänslan där ute i tystnaden.

Parallellen känner jag i mediesamhället som håller på att skapa en bild där man förtingligar politiken och kulturen , och gör oss till konsumenter av massmedial skit,rent ut sagt. Och i deras släptåg alla dessa vetvillingar som fyller kommentarsfälten på nättidningarna med mer eller mindre avträde.
Där vi luras att irra på väldiga mjölkvita medievidder, där lederna är dåligt utmärkta, och lederna som leder ut i tomheten, många. Göran Greider skriver i DN 6 november 2011 "Flera skeenden samverkar till att skapa en djupt antipolitiskt världsbild där ett enda kvitto betyder mera än en havererad a-kasseförsäkring eller permanentad arbetslöshet, slut citat. Angelägenhetsgraden att ta del av debatten minskar eller förytligas, man vänder politiken ryggen och spottloskorna viner i luften, förpliktigande till intet.

Tyvärr verkar karriärpolitikerna vara marionetter i det här spelet, få orkar stå emot och blir lätta offer för de subjektiva mediedreven.
Till saken hör att vi måste revitalisera politiken , återskapa förtroendemannaskapet.
Det krävs alltså en stor inre "rening" i det politiska systemet helt klart, men vad värre är, det är faran med den snedvridna bild medierna ger av vårt vara.

Nu kom jag på rätt led sinom tid på min fjälltur, men det tog sin lilla tid och inte utan ansträngning, ty det var ju på den tiden när man varken hade GPS eller mobiltelefon.
Det finns så många mer möjligheter nu att orientera sig fram, men det finns också flera möjligheter att gå bort sig.

måndag 31 oktober 2011

Härliga dagar tillsammans

Världskulturfestivalen till ända, möten och kollisioner, mat,musik,dans, film och konst.Inser vad mycket vi har att lära av varandra, och hur mycket som återstår.Rikedomen av att ha tillgång till många språk och uttryck. Många, många gav oss som bor i Eskilstuna sitt allra bästa helgen som var, under Världskulturfestival 2011.
Vi fick något fint att bygga vidare på, och det är jag väldigt glad för.
Varför inte länka tillbaka igen och ge nytt innehåll liv i det som en gång var Eskilstuna Fristad, och ge oss åtminstone en Fristadsnatt om året.En natt då vi är befriade från fördomar och konventioner och bara är människor. En natt då Eskilstunas rika kultur får breda ut sig, och då vi äter gott, lyssnar på varandras berättelser och ger plats åt det autentiska, det som är på riktigt!

tisdag 25 oktober 2011

25 oktober

Hösten omfamnar oss mer och mer, och träden fäller sina blad. Vi är ensamma, mycket mera än vi trott, och det gör hösten och nyordningen oss varse.
Vi ska forma en vardag utan barn, nu när alla har lämnat boet och är flygfärdiga. Nyfiket upptäcker vi de nya dagarna och den nya tystnaden, en tystnad som ibland är bedövande, ibland lugn och harmonisk på ett sätt som jag kan känna igen från barndomen, innan tonårens turbulens.
Tid, är det enda som vi har, och hur använder vi den?
Bilden den något diffusa där man ändå kan ana ljus och värme i djupet är från staden Hvar på ön Hvar i Adriatiska havet, tagen någon gång mellan den 10-17 september 2011. Den får symbolisera vår positionering på väg. "Ur mörkret stiga vi mot ljuset".

Jag tycker det är trevligt att få kontakt med nya läsare av min blogg, jag sänder en hälsning till Zigurds Elsbergs i Riga idag.
Tack för dina ord, de värmde mig hela dagen.

lördag 15 oktober 2011

Att fånga ögonblicket

Vi har varit på Fotografiska Museét för andra gången på några veckor, nu idag Nick Brandts fantastiska utställning med ögonblick fångade i Afrika. Utan teleobjektiv har han närmat sig lejon, bufflar, zebror, elefanter, ja alla djur som finns på Afrikas savanner. Förundrade vandrar vi där ifrån med dessa omtumlande möten på näthinnan. Dessa frågande men också talande blickar från andra varelser på vår gemensamma planet. En planet som människan behandlar så styvmoderligt, men också i mångt och mycket skändar och förstör. Bestående minnen är ändå att livet är fantastiskt och mångfalden i skapelsen upphör aldrig att hålla mig fången och förundrad över att just jag får plats och får vara här mitt i det hela, och dessutom med dem jag älskar allra mest.

söndag 9 oktober 2011

Grottetankar inuti Grottekvarnen

Mitt in i hösten tänker jag mycket på livets höst och hur vi tar vara på ålderdomen och äldres erfarenhet i Sverige? En kamrat som klev ur tiden helt stilla kanske satte mig på spåret. Att åldras med värdighet,är det något man bara fixar i sig själv?Är det inte också mycket i beroende hur samhället ser på åldrandet?Vi tittade på en fransk film bagatell "Mina eftermiddagar med Margueritte" där Gerhard Depardeui spelar mot en åldrad aktris född 1914!! Historien i sig är en måbra historia om en äldre kvinna som introducerar litteraturens värld för en obildad något luggsliten av livet, man. Nog om detta, men det får mig att tänka på hur vi tar om hand den erfarenhet som äldre människor ofta besitter.
Från akademierna, högskolorna och universiteten kommer en strid ström av unga engagerade, och välutbildade människor som tar plats och ges utrymme, och så ska det naturligtvis vara.
Men Sverige är fortfarande ett land som i mångt och mycket vilar på industriarvet även om det tynar, och i dess naturliga kölvatten folkbildningen och folkrörelsernas grund. Samhällets omdaning och individualisering gör att främlingsskapet ökar i samhällets alla olika delar.
Jag har inte svaren på alla frågor, men känner oro inför framtiden, min egen och min samtids. Jonas Gardell sa när han talade i anslutning till händelserna på Utöya.
Tänd gärna ett ljus, men när lågan brunnit ner, måste lågan brinna i oss själva. slut citat Och vi måste dessutom brinna för varandra och för att se möjligheterna och tillgången, att låta äldres erfarenhet också räknas och få ta plats.

måndag 26 september 2011

Gitarrpanik

Armageddon-kampen mellan det onda och det goda, slutet, det definitiva. Imorse när jag skulle stämma min nysträngade gitarr, den som Per Sandström från Dalarö byggde åt mig på 1981, sa det PANG. För ett ögonblick störtade allt samman, vi slukades av världshaven och blev minnen i det kosmiska världsmedvetandet. Stallet längst ner på gitarren gick sönder, belastningen från mina "hard-tension" strängar blev bara för mycket BOM-Krasch.
Gitarren som varit med om visfestivaler och spelningar, jag minns bl.a den gången när min musikerkollega höll på att bli uppraggad av Monica Nielsens mamma på Vaxholms Visfestival. Eller då på ABF-forum i Sundsvall, när Lars Molins Bomsalva gick upp på bioduken under detta forum, och vi sjöng egentillverkadesånger från pojkrummet.
Min gitarr, som var med Evert Ljusberg när vi sjöng Rosa på bal på Nynäs Slott. Eller som trogen vän när jag ledde gitarrcirklar på ABF under många år.....Var detta slutet? Jag ringde min Gitarrdoktor, och sa som det var, och han bad mig komma i illfart, här var goda råd dyra.

Nu har han opererat under veckan, och här är vi nu, jag vankar av och ann och väntar på att han ska ringa, och säga om operationen har gått bra. Ljuset i gränden, hoppet fångat i Hvar.

fredag 23 september 2011

Fredag-september 2011

Strålande höstväder, fyra ungdomar hemma i köket strular omkring. Arbetsveckan är till ända, och vi är trötta precis som vi brukar vara när arbetsveckan är till ända. Allt är som vanligt.
Amanda har ringt och vi har småsnackat lite om livet i storsta´n, livet pågår och det är ganska skönt. 26 år med barn och unga runt i kring oss och det fortgår. När ska tystnaden infinna sig, när ska vi höra ljudet av barnaskratt igen, livet är förunderligt? Märkligt är det att du är du och jag är jag min kära. För en vecka sedan var vi i Kroatien på klostret St Maria på ön Mjet.
Nu kryper vi ner i vår säng medan ungdomarna småsnackar i köket.