torsdag 4 augusti 2011

Om att kunna känna med någon annan

(foto från Träteatern i Järvsö)
Vi befinner oss i sommarens andra fas i väntan på hösten, och de värsta sommarregnen är över. Fantastiska dagar med varm, gassande sol på dagarna och skön svalka på kvällen gör tillvaron extra skön.
Svårigheten i att hitta fokus i värvet är kanske förståelig när allt flyter, men det ordnar sig säkert som vi i västerlandet hitills alltsom oftast fått uppleva.
Motbilden finns runt hörnet, på Afrikas horn där torkan skördar människoliv. Medierna visar dagligen bilder om svältens offer. Det som händer i denna stund någonstans på vår jord kan inom några ögonblick finnas i vårt medvetande, påtagligt så att vi nästan kan uppleva det ända in på kroppen. Hur ska vi kunna sortera och bearbeta?
Dessutom har naturvetenskapen undersökt och definierat människan i sin minsta beståndsdel, men självbilden har den blivit bättre, eller har det mänskliga psyket hamnat hopplöst på efterkälken? Äter bruset hål i empatin, hur skall vi i så fall stå emot?
På DN:s ledarsida skrev man om den virtuella isoleringen härförleden. Har den utvecklingen gjort att vi har fjärmat oss från oss själva , hittar vi inte fram till varandra?

Patricia Tudor-Sandahl skrev Det glömda självet, en bok om att hitta fram till oss själva, som jag vet att jag hade mycket glädje av en gång. Vi behöver stöd och vägledning, helt klart.
Den lite tillspetsade frågan kvarstår; Kan vi känna med någon annan, när vi inte känner oss själva? Och följdfrågan till beslutsfattarna, har humanioran plats i det svenska skolsystemet?

(Detta och mycket annat, tänker en man på i sina bästa år , som tror att vi alla har möjlighet att leva i den bästa av världar om vi använder våra gemensamma tillgångar på ett bättre sätt).

tisdag 2 augusti 2011

Sensmoral som håller än

Lyssnade på Helena Bergströms sommar för någon dag sedan där hon bl.a annat knöt an till sagornas möjligheter att förstå sin samtid, genom att relatera till HC Andersen.
HC Andersen skrev Kejsarens nya kläder, där sensmoralen ofta används för att symbolisera hur vi lätt anpassar oss i gruppen, även när vi känner att något är galet. Det lilla barnet utbrister till slut; Kejsaren är naken! Något alla egentligen vet,men ingen vågat uttala! Så är det väl titt som tätt, att vi rättar in oss i ledet och undviker att ta bladet ur munnen, vi fegar ur. Vi har en stor respekt för ledarskap och position, och vill inte hamna på sidan, men är inte det del av samma underlåtenhet som får imperiebyggarna, diktatorerna att bana väg? Dessutom, kejsaren kan aldrig utveckla sin syn och världsbild om han eller hon bara har ja-sägare runt ikring sig.

onsdag 27 juli 2011

Privilgierad, men hur länge?

Sitter med alla kort på handen i den bästa av världar,har en fin familj, ett intressant jobb, någonstans att ta vägen, tak över huvudet, ombonat och bra.
Herre min je, ibland träffar det mig mitt i solarplexus så där väldigt påtagligt. Men visst lite grummel, motgångar och strul som härförleden, men i det stora hela, jag sitter inne med drömkorten.
Bräckligheten är dock tydlig i dessa dagar med allt som händer runt ikring. På ett ögonblick kan allt ställas på ända, och det kan vi aldrig vaccinera oss emot fullt ut i vår demokrati.
Nu är tid att ta vara på den fina sensommaren och den kommande hösten, vara med varandra och söka gemenskapen och lyckan över att finnas till.

lördag 23 juli 2011

"Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att framföra dem."

Så sammanfattar Evelyn Beatrice Hall, Voltaires attityd gentemot en meningsmotståndare. Jag blir bedrövad över vad människans förvridna inre kan åstadkomma. Det hat som kommer till uttryck är så monumentalt, och visar på den sårbarhet som omger ett demokratiskt öppet samhälle.
Faran i vårt samhälle att tillgängligheten är så stor, att någon kan sitta hemma på kammaren och koka ihop egentligen vad som helst. Skallet mot demokratins företrädare har dessutom varit högt och ibland rejält nedskitat, och det tror jag ibland har fungerat som smörjmedel för dessa gökar i existensen utkant. Detta och deras utanförskap som det också naturligtvis handlar om.
Vad är då motmedlet, fler poliser, längre fängelsestraff? Nej jag är fast övertygad om att
vi måste skapa ett ännu öppnare samhälle. Ett samhälle där solidaritet och gemenskap sätts i förgrunden, och där vi gemensamt sörjer för den sociala välfärden. Inte som nu ett samhälle som bygger på ekonomismen och att du i valfrihetens namn ska kunna välja själv och välja bort.
Vi behöver hjälpas åt, och bara genom att arbeta tillsammans kan vi skapa trygghet och verklig frihet.
Men naturligtvis, du som inte tycker som jag, du har rätt att ha din egen åsikt, och det respekterar jag dig för, men bara om vi kan snacka om det, för det är så demokratin fördjupas.

söndag 17 juli 2011

Musik hemifrån

Sitter och funderar på livet, våra fyra barn som nu alla är på väg ut i stora livet. I höst är vi ensamma i det stora huset och vi kan forma våra liv helt på egen hand. Spännande men samtidigt lite oroande. Det är så mycket som stått lite i bakgrunden, när vi nu levt intensivt och innehållsrikt med de våra. Jag har börjat leta i gamla låtar och för att se om jag hittar något i från förr som kan vara av intresse. Den här egna lilla låten från tidiga 80-talet fanns bland mina papper. Inspelad med min Appletelefon.

måndag 11 juli 2011

Pimpar låtar och kreativiteten

Jag går igenom produktionen av låtar jag skrivit och framfört genom åren. En del står sig ganska bra i min granskning andra har tiden flyktat förbi och gjort dem osångbara.
Jag vrider och vänder på en del andra visor i fältet, "skulle kunna bli något med lite nytt jävlaranamma".
Det fungerar för mig som för de flesta andra kan jag tänka mig, jag behöver en lång startsträcka för att komma mig för och sen bara det händer.
Det är något för mig oförklarigt med skapandeprocessen, plötsligt finns orden, melodin bara där i huvudet, låt vara att ibland är det som en garnända att ta tag i, och man får nysta och nysta tills hela garnbollen är färdig, och man kan börja sticka.
Men det händer även att plötsligt är tröjan färdig och jag vet inte hur det gått till?
Konstigt är det och det är bevisligen jag som står som kompositör och textförfattare hos STIM. I och för sig under påverkan av de samhälle vi lever i, vilket även jag förstår, men konstigt är det i vilket fall?(foto från utställningen Mänskorna av Henrik Teleman-Virserums konsthall 2011)

lördag 9 juli 2011

Lördagsfnul

Morgon i juli, solen värmer redan,hemmavarande barn sover efter fredagnattens begivenheter.
Frukostarna på verandan med morgontidningen är var dags ursprungliga morgongåva enligt mig, trots att morgongåvan i äldre tider var något som skulle trygga hustruns änkedom, det kunde vara en jordlott eller något som gjorde att hustrun kunde försäkra sig om en framtid även om det värsta skulle hända.
Nåja lördagen innehåller alla rutiner som även hör till vardagslunken trots att det är semester, veckohandlingen och småfixet. Idag blir det cykeltur ut till Sundbyholm för bad och tvagning. Vädret är stabilt sommar väder, så färden går via Vallby kyrka, Vickelbyvägen till Ingespjuta och bokallén fram till Sundbyholms slott.
Sundbyholm som 1939 införlivades till Eskilstuna Stads fritidsreservat. När jag var nyfödd kunde min pappa förstepostiljonen och min mamma för en billig penning fira sin semester i en utav stugorna därute som stod till förfogande för Eskilstunaborna. Men så är det ej längre, nu är det konferensanläggning med tillbehör på Sundbyholm. (Bilden är förresten fångad på Alvaret, det är också fetknoppar)