lördag 25 juni 2011

Midsommar och semester



Sedvanlig vandring under ledning av grågossen, kvarndammen ligger förunderligt stilla. Vandrar från den välvda bron byggd 1790 ner till Hjälmaren.
En gång en hamn för bl.a ångfartyget Gustaf Lagerbielke som kom från Örebro till kvarnen med last som skulle malas.
Rester av angöring och brygga finns ,men visste man inte att här varit en hamn så skulle man tro att det var bara hoppsamlade stenar.
Vi fikar och filosoferar om livet i stort och smått, innan återfärden mot midsommargemenskapen med ungdomarna i hemvistet.

söndag 19 juni 2011

Vättern 2011

Livet hänger på en skör tråd, vilket man erfar understundom. Lekamraterna och jag gav oss ut på Vätternrundan nu i fredags. Det var min 12 runda, jag har brutit en av dessa, men i övrigt har vi klarat oss rätt bra.
I år var olyckan framme, ungefär en mil innan Hjo på väg 195, då när tröttheten börjar smyga sig på oss, hamnar vi en klungkrock. Jag klarar mig helskinnad men ,för en man från Säter i Dalarna gick det sämre. Han kör in i en av mina kamrater och gör en vådlig luftfärd in i ett räcke vid sidan av vägen, där han blir liggande. Allt står stilla i några sekunder, sedan tar gänget sina roller utan diskussion, några pysslar med mannen, jag ringer ambulans, några fixar med cyklarna som hakat i varandra. Några tjejer bistår med kompresser,engagemanget är, så här i efterhand när allt lugnat ner sig, väldigt gripande.

Min kamrat ringer anhörig,och meddelar , att olyckan inträffat........
För att avsluta den otäcka händelsen, så idag i bilfärden från Motala ringer mannen från Säter upp för att tacka för hjälpen, och förhöra sig om vad han varit med om.
Han fick en rejäl hjärnskakning,blessyrer i ansiktet och bröt båtbenet i vänster hand, men mår väl efter omständigheterna. Gips i tre månader, men tacksam att han levde och att fått support.

Bestående minne; medmänsklighet och samspel gör oss alla till vinnare i slutändan.

Kuriosa var att Patrik som han hette gärna skulle åka Vättern med oss nästa år då han hängt på oss innan olyckan under en halvtimme och kände att det gick så bra att flyta med i vårt gäng.

Så vem vet, nästa år kanske olycksbröderna gör gemensam sak?

En annan upplevelse under resan det är när vår musikaliske medlem i full cykelmundering dirigerar Motala musikskolas blåsare vid depå Hammarsundet, men det är en annan historia...


söndag 12 juni 2011

Så drillas ett vinnarbarn

Läser Nina Björks funderingar om Amy Chuas syn på barnuppfostran, om barnet som verktyget i konkurrenssamhället. Barnet som drivs till att prestera, genom att mamma/pappa säger du kan bättre, gör det en gång till, om och om igen. Föräldrar som hela tiden säger du ska bli bäst, inget annat duger. Föräldrar som dessutom hela tiden köpslår med sina barn, där gratifikationen är ära och berömmelse, och inte sällan löfte om pengar och materiellt överflöd, som dessutom säger att det, är den optimala lyckan.

Tänker på alla dom som kommer två och trea och för att inte tala om de som kommer sist i tävlan, har de något existensberättigande överhuvudet taget i ett framtida samhälle. Jag tycker tjuren Ferdinand som hellre luktade blommorna, han som ville gå sin egen väg,se det lilla i det stora hela, manar till eftertanke. Vad är livet, är pengarna och karriären drivkraften?
Och ser vi barnen rent instrumentellt, är barnen verktyg i maskineriet?
Min pappa skrev några rader som är giltiga än i dag drygt 20 år senare:

Om pengar
vore den enda drivkraften
för människors vilja att göra sitt bästa,
då hade aldrig
Leonardo da Vinci målat Mona Lisa
eller Pablo Picasso Guernica

Då hade aldrig
Beethoven komponerat Ödessymfonin
eller Mozart musiken till Trollflöjten

Då hade August Strindberg,
Karin Boye och Nils Ferlin
aldrig fattat pennan

Hjalmar Branting
inte blivit ledare för en hunsad arbetarklass
Olof Palme inte riskerat livet
i kampen för allas rätt till människovärde

Jesus från Nazaret
hade låtit den barmhärtige samariten
bjuda ut sina tjänster till de som betalade bäst
och sällat sig själv till månglarna i templet

Det är sålunda lögn och förbannad dikt
när kapitalismens profeter påstår
att mammonsdyrkan är en given förutsättning
för människors vilja att utnyttja sin förmåga

Mänsklighetens framtid
tryggas inte av penninggudens legoknektar!

Svante Lundkvist

fredag 10 juni 2011

2:11:26 , året var 1988.

2:11:26 står det på pappret, 18:e plats över en sträcka på 24 km kuperad terräng.
Det är längesedan, långloppet längs den Gyllenhielmska leden från Sundbyholm, via Torshälla till Årby. Det bestående minnet, det var en varm dag, och jag fick blånaglar på foten. I en pärm på kontoret där jag jobbar hittade vi resultatlistan. Att mäta ut alla steg man tar, med stegräknare och appar,är det så vi skapar mening?
Jag har precis passerat 200 mil på racern inför stundande Vätternrunda nästa helg, varenda meter har jag noga bokfört i min träningsdagbok, sträcka, tid, om jag kört med någon kompis och vilket väder det varit. Nördigt,men också behovet att se struktur i jakten på välbefinnande, och att hålla ohälsan på avstånd.
I en annars komplicerad tillvaro, där det ibland både är svårt att hitta struktur och egentlig mening, kanske det här är ett busenkelt sätt att finna balans, träning i en tydlig organisation?
Det är i alla fall hur som helst häftigt att träna.

söndag 5 juni 2011

Sjung om och om och om igen!!

Skatungarna i trädgården för ropar ihärdigt på maaaat, och skat föräldrarna jagar alldeles i närheten. Granskapets katter bidar tiden. Sommaren med alla dess faror men också löften om fortbestånd, är aldrig så bedårande som just idag. Sonen och hans flickvän har spelat på en namngivningsceremoni ute i Vilstakolonin, och i nästa vecka sjunger vi studenten till.

söndag 29 maj 2011

Söndagsturen

Jag och Emil ger oss i väg på långcykling över förkastningen vid Bälgviken, förbi Holmsjön till Hälleforsnäs. Vi svänger av och styr färden mot Mellösa och Flen, och i Flen åker vi via Hammarvallen med riktning Flodafors.Hoppsan ett antal kilometer med grus ingick ej i planerna.De fantastiska ekbackarna vid sjön Valdemaren, vederkvicker oss i motvinden. Passerar "katedralen i Flodafors", ursprungligen uppförd på 1100-talet. En förvirrad älgko springer framför oss mellan Flodafors och Fjellskäfte, det är tider när älgarna brukar få tillökning, därav förvirringen? Rastar innan Knektbacken, och får en härlig vind i ryggen när vi kommer ut på väg 214 på väg mot Hållsta, och de sista 3 milen hem.

tisdag 24 maj 2011

Förtroendevald

Att få mångas förtroende, att många sätter sin tillit till dig tror att du förmår att representera mångas tankar och vilja. Det far genom huvudet , ansvaret som det medför. Riksteatern har just avslutat sin kongress på Södra Teatern, och vi, några ur den gamla styrelsen har fått förnyat förtroende de närmsta fyra åren. Spännande och lite farligt med tanke på att några av de gamla lämnat. Jag tänker att jag kan ju inte göra mera än mitt bästa, men hur långt räcker det?

Jag vandrar vägen fram tillsammans med det osynliga barnet, pojken, ynglingen och mannen. Där framme bortom kröken väntar åldringen. Det är bäst att skynda långsamt, jag vet att tiden är knapp, men också att skymningen skärper blicken.