tisdag 17 maj 2011

Historiens vingslag

Jag läser om min mammas morfar och mormor, Konrad och Selma, och inser den påtagliga beröringspunkten förutom släktskapet, först nu idag 2011. Erik Konrad Pettersson var föreståndare på Balsta Fattigstuga i Eskilstuna åren 1893 -1898. Jag var föreståndare på Balsta Musikslott mellan 1999-2010. Konrad Pettersson min mammas morfar på ålderns höst boendes i Kvicksund utanför Eskilstuna med långt vitt skägg, och träben. Han hörde väldigt dåligt också , och på den tiden hade man en lur i stället för som nu digital teknik. Jag vet att bl.a min mammas kusin Maj var livrädd för farbror Konrad med träbenet, han som hade varit föreståndare på Balsta innan mig.

Reglemente för Klosters Sockens fattiggård Bahlsta

efter Kommunalstämman antagen och fastställd Den 11 November 1893.

(Förkortad version)

1. Allmänna bestämmelser

#1. Ändamålet med denna anstalt är att lämna uppehälle och vård åt Kommunens fattighjon, samt i sammanhang härmed bereda de arbetsföra lämplig sysselsättning och uppfostra barnen till nyttiga samhällsmedlemmar.

#2. Var och en som för sig, sin maka eller minderåriga barn faller fattigvården till tunga /last/, är skyldig att inträda i denna anstalt och där arbeta efter förmåga, samt ställa sig till efterrättelse föreskrifterna i detta reglemente och gällande Kongl. förordning om fattigvården i riket.

#3. Anstaltens direktion utgöres av Kommunens Kommunalnämnd. För gårdens skötsel och hushållning m.m. antages en föreståndare och förestånderska med nödiga biträden.

3. Om föreståndaren och förestånderskan

#6. För gårdens skötsel och hushållning, för vård och uppsikt över hjonen antager styrelsen en föreståndare och förestånderska. Då dessa är att anse såsom förvaltare och tjänare å gården stå de under styrelsens husbondevälde och skola rätta sig efter deras beslut, samt för dem avlägga räkenskap.

#8. Föreståndaren eller förestånderskan må icke utan nödvändigt ärende lämna anstalten. För frånvaro under natten, eller längre lov en dag eller för både föreståndaren och förestånderskan på en gång erfodras medgivande av tillsyningsman eller fattigvårdstyrelsen.

#9. Föreståndaren är ansvarig för gården och anstaltens alla inventarier, varöver förteckning skall finnas såväl hos styrelsen, som hos föreståndaren. Han skall tillse, att inventarierna icke på otillbörligt sätt företsas och i tid anmäls, när de behöva repareras eller förnyas. Utlåning av gårdens tillhörigheter må icke äga rum.

#12. Föreståndaren skall tillse att hjonen sysselsättes med lämpligt arbete efter deras förmåga, att de på bestämda timmar få sina måltider efter den anordning , som blivit bestämd, och att maten befinnes som den bör vara, att hjonen uppstiga och gå till sängs på bestämda tider, samt vaka över ordning och snygghet i rummen och varje afton tillse att elden är släckt i eldstäderna och alla dörrar behörigen stängda samt nycklarna på sina bestämda förvaringsställen.

#13. Barnen skall föreståndaren omfatta med faderlig omsorg samt tillse att de ordentligt besöka skolan och hemma hålles till läsning eller nyttig sysselsättning. Han skall i förening med förestånderskan vara för dem i faderns och moderns ställe, med omsorgsfull vård om deras uppfostran, och vara berättigad, om så fodras, med mildhet förenad med allvar, aga dem såsom föräldrar med sina barn. Kroppslig aga bör dock ifrågakommas endast när lindrigare tillrättavisningar icke hjälpa. Föräldrar må icke taga någon del i de å anstalten intagna barns uppfostran.

#14. Föreståndaren skall tillse att hjonen icke utan tillåtelse lämnar anstalten, och, när tillåtelse härtill erhållts, att återkomsten sker på bestämda tider. De, som det önska och uppför sig väl kunna erhålla tillåtelse att lämna anstalten på söndags - eller helgdags eftermiddag, men bör då uppgiva vart de ämna sig, och skola alltid återkomma till anstalten före sängdags.

#15. För vårdlöshet och försumlighet, tredska, självvåld och osnygghet eller andra överträdelser av anstaltens ordningsföreskrifter och givna befallningar, eller vad annars till god ordning hörer, äger föreståndaren under tillsyningsmannens frånvaro, tillämpa de straffbestämmelser, som anstaltens ordningsföreskrifter innehålla och omständigheterna påkalla, ofta upprepade eller grövre förseelser bör hos tillsyningsman eller styrelsen anmälas.

#17. När någon till försörjning i anstalten upptages, upprättas en förteckning över alla hans tillhörigheter. I allmänhet behåller envar till begagnande sina egna kläder och först, när de äro utslitna, erhålles andra. Några rättigheter för å anstalten intaget hjon att där behålla sina bohagsting förefinnes icke, och kan endast i särskilda fall medgivas.

#18. På anstalten erhåller de intagna hjonen nödig vård och uppehälle enligt gällande förordning om fattigvårdnad i riket, men äro skyldiga, att efter förmåga och med flit utföra det arbete som föresätts, samt i övrigt rätta sig efter de för anstalten angivna regler och föreskrifter.

Fattigstugan Balsta 1893

Fram till 1893 styrdes verksamheten av en föreståndarinna, den sista som hade hand om Klosters s:n's fattigstuga, belägen mitt emot dagens polishus, hette Johanna Lennström, och från 1893 är verksamheten förlagd till Balsta och föreståndarna har nu blivit två stycken. Dessa ska ta hand om upp till fyrtio stycken hjon, som samtliga intagna kallas, och till sin hjälp ha 'nödiga biträden'. Dessa var då bl.a. en husfar och en husmor, pigor och drängar, och en eldare.

Allihop bodde på anstaltens område, och tillsammans med mat på anstalten, ved och lyse ingick detta i deras löner. Anstalten hade utgifter i form av nyanskaffning och reparation av materiel, mat och kläder, löner, kostnader för utauktionerade barn (den som begär lägst månadskostnad får ungen) m.m.

Utgifterna balanserades mot inkomster, som utgordes av fonder och stadsbidrag, lån, försäljning av jordbruksprodukter och de intagnas tillhörigheter, uthyrning av tillräckligt arbetsföra hjon, brännvinsförsäljning, klosters ström och fyrfat, som tillverkades av smideskunniga hjon.

Bettlare /tiggare/ blev polisens extrainkomst genom att varje tillvaratagen, vuxen bettlare gav en krona mer i lönekuvertet och minderåriga bettlare femtio öre, och var bettlaren dessutom utsocknes, fick dom den dubbla summan.

Balstas föreståndare

1893 - 1898

Förestånderskan hette Lovisa Pettersson och föreståndaren Erik Konrad Pettersson, som var gift med Selma Desideria Berggren.

Uppgifter samlade av Lasse Löwenborg

söndag 15 maj 2011

Cykeldagar

Cyklar i små byar, på andra sidan Mälaren så nära hemmavid, men ändå så långt borta. Rapsfälten är gyllengula och vägen slingrar säg via Herrskogen, Ullvi upp till Munktorp. Platser som egentligen ligger "nästgårds" men som man sällan kommer till. Sverige förbereder sig för sommar, utemöblerna har flyttat ut där de hör hemma, motorgräsklipparna har provkörts och några har redan hunnit med första,andra klippningen.Årshjulet rullar tryggt på i sin oändliga färd, och vi på våra tvåhjulingar vet att det är resan som är målet!

onsdag 27 april 2011

Medborgare

Medborgare som kunder, ekonomisk och social rättvisa vad är det? Är det att vi nyttjar samhällets resurser precis som när vi åker till köpcentret, där det egna valet framförallt avgörs av plånbokens storlek, och där det och innehållet styrs av tillgång och efterfrågan?
Kom och köp! Åldringsvård och skola säljes till lägstbjudande!
Ekonomisk och social rättvisa är något annat, som många kanske glömt. Det är att vi tillsammans ser till att våra barn har en skola värd namnet, och att våra äldre kan känna sig trygga på ålderns höst, och där du och jag är medborgare.



lördag 23 april 2011

Det blåser på toppen, fast somliga märker ingenting

En konstig känsla, vi var så väldigt olika, tog utgångspunkt i så olika erfarenheter.
Du ägde beslutsrätten, hade förtroendet, vilket förpliktigade. Jag skulle ta fram underlag för att du skulle kunna fatta kloka och riktiga beslut.
När tiden rann ut fick du bråttom bråttom , du ville hinna med så mycket. Du hade inte riktigt kontroll på den verklighet du var satt att vårda, du glömde nog en del, och kunde själv tyckte du med ålderns rätt. Jag tyckte att din lomhördhet och ditt egensinne tilltog ju längre tiden gick.
Ditt äreminne blev minst satt lite naggat i kanten, för erkänn det blev inte så bra.
Nu sopar nya kvastar.Hoppet är det sista som lämnar oss?

torsdag 14 april 2011

Det som deformerar oss..

Vi och dom, jag och du, att se saken utifrån någon annans perspektiv verkar vara svårare och svårare. Det är väldigt mycket jag och vi, och mindre av alla vi tillsammans. Inlevelseförmåga tränar vi från det att vi är små, men ändå står det mig klart att vi alltsom oftast inte besitter förmågan att se verkligheten mer utifrån vår egen snäva snematade horisont, för att vara drastisk. Varför? Läser om hur media granskar media och skönjer konturer av en massiv apparat som förser oss med information,inte sällan schablonbilder som de själva inte vet att de förmedlar, nu när hastigheten är så hög. Mycket är individcentrerat och "dom andra" befolkar förstasidorna. Nöjesskvallret, hustrumisshandlarna, diktatorerna, politikerna ( inte de valda i förtroende), estradörerna,divorna, bedragarna etc.
Sedan alla dessa såpor som står med fix färdiga idéer och erbjudanden, där individen(" dom andra")ska vika ut sig och sina tillkortakommanden inför den breda allmänheten. Problemen är alltid individuella och personliga vare sig det handlar om att du inte lyckats få ett jobb eller få din ekonomi gå ihop.

På somliga kultursidor och debattsidor dessutom sitter självvalda sanningssägare och vräker ut mer eller mindre välgrundade epos om det tillståndet i det svenska samhället. De vräker ut texter som läses en gång och aldrig mer, för det håller ofta inte för granskning.

Sammantaget med reklambruset måste detta naturligtvis påverka mentalitetsutvecklingen. Vilka blir vi med alla dessa intryck?Beklämd? Nej, mera förbannad vi måste ta strid mot förenklingen och hitta kanaler som balanserar den nästan monopolställning som traditionell massmedia har på informationsflödet. Alternativen finns, t.ex journalister som granskar journalister Quickresponse.se, Expo m.fl. Nu från hjärngymnastik, till lite gymnastiska övningar på cykeln....





söndag 3 april 2011

Vänskapen skärskådad

Jag hörde på Carl Johan de Geer härom dagen, han satt i en panel och talade om bl.a engagemang i vår tid. En bagatell som fastnade var när han svarade intervjuaren om samarbeten med andra kulturarbetare. Han sa "man får jättenära vänner som man förlorar för alltid" . Det träffade mig, om inte hårt så ganska överraskande mitt i solarplexus. Vad ska vi ha varandra till, är vi färdiga med varandra?Må så vara, jag har några jättenära vänner som jag håller på att förlora för alltid,dagarna går och det blir liksom inget mer.Så är väl i och för sig livet funtat, somliga följer man på vägen väldigt länge, andra slår man följe med för stunden. I vandringarna mot skymningslandet finns ändå några som alltid kommer finnas där vid sidan, även om man inte ses så ofta, och det känns väldigt väldigt bra.

fredag 1 april 2011

Lavaland

Konferens i dagarna två på Kulturhuset, visionen för framtiden om att dela. De unga som väljer bort det gamla, kanske också väljer bort instutionerna som 68-människorna byggde upp?För att i stället göra hemma, i källarlokalen i parken, på gatan eller på torget. Skrämmer det? Nej inte alls, men det utmanar. Vi måste våga formulera om vårt värde, biblioteket som blev mötesplats, minskad utlåning-ökat besöksantal etc. Jag får höra utav de unga att all makt är tillfällig, och de ger mig sin bild av hur makt ser ut-jag instämmer och känner tro på framtiden!!