fredag 23 juli 2010

Regeringens kulturpolitik gör att staten drar ner sitt engagemang, och lägger ansvaret på regionerna och kommunerna. Men framförallt lägger man ansvaret på den enskilde individens förmåga och villighet att betala. Kulturen riskerar att utarmas än mer, men trots det lyser debatten med sin frånvaro, var finns engagemanget?2000-talet första tio år har mest handlat om genusfrågor,teatertanter och personkulter (läs Norén/Flink/Persbrandt m.fl).
Nu säger spåmännen att konjunkturerna vänder uppåt, då måste kulturfrågorna upp på bordet och in i debatten ordentligt igen. Det är inga lätta frågor men vi behöver kulturen som kittet eller smörjmedlet i vår samvaro.När nu regeringen går fram med storsläggan i privatiseringsivern är det viktigt med moteld, och framförallt en nyanserad debatt som kan leda fram till en balanserad kulturpolitik.

Bengt Göransson säger i -Tankar om politik :
"Jag är fortsatt starkt kritisk mot personer och grupper som har den totala och slutliga lösningen i beredskap. De undertecknar hellre en ärorik reservation än stöder en möjlig kompromiss. Jag hoppas att en eller annan gång kunna förmå den som har att fatta beslut att tänka en stund till och att nyansera beslutet. Det är farligt om beslutspotens får ersätta tankeverksamhet. Tänkandet – och det egna skrivandet – är förutsättningen för varje ledarskap".

Så till kultureliten, sluta med minglet,medieglansen är ju bara yta, politikerna, vi behöver engagemanget även från er-kultur för alla även inom vård skola och omsorg, men också kultur som egenvärde.

Men vi behöver framförallt ett kulturellt ledarskap som kan driva frågorna på ett ödmjukt och engagerat sätt.

onsdag 21 juli 2010

Låt historien inspirera oss, och låt oss aldrig glömma

Lyssnar på Hindi Zahra och det är fortfarande semester. Gårdagens utflykt gick till Bergslagen och Ängelsberg. De gamla bruken inspirerar och får oss att förundras över människans kreativitet och förmåga att överleva. Vi åkte ut på Västmanlands största sjö Åmänningen, och över till Oljeön där vi fick oss berättat i historien om August Ålund som raffinerade olja i Bergslagen i slutet på 1800-talet, fjärran från oljekällor,experter och kommunikationer. Kvar finns resterna av troligen världens äldsta bevarade oljeraffinaderi.
Hur kunde han?
Och han var inte den ende kreatören läs mer på: http://www.ekomuseum.se/

onsdag 14 juli 2010

Tungt att bära, kan göra livet lätt men....

Uppförsbacken kan ibland kännas oändlig som prövning, men den kan också trigga oss, få oss att ta i och fokusera.

Arbete som en väg i livet. Vi har en anhörig i släkten som bor på landet, i skogen alldeles själv. Hon är fortfarande pigg trots 91 år fyllda, vilket vi tillskriver hennes målmedvetenheten framförallt med sitt växthus och sina odlingar som hon själv sköter. Året har sin rytm med sådd och skörd, och det bara är så. Hon är fortfarande smidig när hon står med rumpan i vädret i sina land.

Finns det ett samband med arbete, att vara i rörelse och hälsa? Så kanske det är, men jag tror också den sociala kontakten är viktig, att ensam är inte stark. Ensamheten kan vara oss övermäktig, och göra att vi krossas under den tyngd ensamheten kan ge.

tisdag 13 juli 2010

Tillbaka igen efter en vecka på drift, nära havet med tankarna om livet och framtiden. Vi inser fullt ut det fantastiska med att finnas till, läser och begrundar. Cykeln som den villige springaren som under en vecka fört oss strandnära till platser vi bara drömmer om den kalla årstiden.

Du och jag vi två, bara vi, vår vecka, när vi årets andra 51 veckor lever med alla andra. Det känns lyxigt men det är vi värda. Brygghuset hos Walter som vårt krypin, litet med sovloft men passar oss som hand i handske denna, vår egen vecka.

måndag 28 juni 2010

Gå i kloster


Vi besöker Östanbäcks kloster nära Sala, en gammal skola som nu tjänar bröderna i denna munkorden som lyder under helige Benedikts regel.
Vi hamnar vid samma bord som en utav bröderna, och min nyfikenhet gör att jag inleder ett samtal med denna broder om klosterlivet vs samhället. Jag konstaterar att vi tänker olika om det mesta, jag tror t.o.m att han låter sig provoceras av oss. Han tycker att de som jobbar med sociala frågor ute i samhället, "bara" jobbar 8timmar om dagen, och det känns som om han menar att då är det inte på riktigt? Jag kanske provocerar med att säga "att tron utan gärningar är död", som om att klosterlivet skulle vara befriat från gärningar, vilket jag naturligtvis inte menar. Han sluggar lite emot kvinnliga teologie studerande, akademiker och universitetsutbildningar, och så där håller vi på ett tag. Ganska trevligt om än på parallella spår. Har ni vägarna förbi, köp deras fina ljus i klosterboden, ty det är bättre att tända ett ljus än att banna mörkret, eller hur broder?

lördag 26 juni 2010

Dansen runt midsommarstången...


Det är trevligt att vi får vara med i gemenskapen när ungdomarna bjuder till fest. Midsommar när dagen är som längst och solen bara doppar nedanför takåsarna, för att strax dyka upp igen och påkalla ännu en ny dag.Knappt har leken och skratten tystna förrän allt drar igång på nytt, alla dessa ungdomar vänner till våra ungdomar, som med en härlig självklarhet sticker näsan i kylskåpet så här en dag efter festen.
De fixar en dagenefterbrunch som vi får åka snålskjuts på och allt känns behagligt, härligt.

torsdag 24 juni 2010

Sommaren den sköna!

Låten "People in grey" från Kinks sista koncept-LP från 1971, får mig att tänka på sommaren av någon outgrundlig anledning. Ruffiga Kinks som hör ungdomen till, det är väl mera så kanske. Jag är ingen nostalgiker på nått sätt men låtarna dyker upp ibland ifrån något hjärnskrymsle, bara så där...
Så hänger de med en i flera dagar, för att sedan flykta lika hastigt som de kom.
Nu är det i alla fall semester innan hösten tar vid med ett spännande val m.m.