söndag 20 juni 2010

Tio år på pilgrimscykling runt Vättern!


Hemma igen efter resan runt sjön,denna tredagars anrättning med ett fokus,att rena kropp själ runt Vättern under 12 timmar och 30 minuter. Så är det nog det är, så här efter tionde genomförda gången. Det handlar om de fysiska gränserna, men också det själsliga inre krafterna.Det finns dessutom ett vi utom gränsen för de fyras gäng som trampade i år. Man ser samstämmigheten i ögonen på folk, vi är ett folk som vill något och kan något, mera bara än att hojja runt en sjö. Regnet till trots, det stora flertalet återkommer år efter år för att fördjupa oss i mystiken kring detta till synes triviala tilltag.

söndag 13 juni 2010

Att vända blad....

Söndagkväll, igår huset fullt av den unge studentens gäster. Glädjen över att ha kämpat sig igenom hela grundskolan och gymnasiet. Vilket privilegium att få vara med denna resa. Då för 19 år sedan, då han föddes, samma år som min pappa gick bort, så mycket tid som förflutit, men ändå inte. För 19 år sedan, var inte mobilen i var mans ägo, datorn hade inte ockuperat tillvaror, och sociala medier var tidningar och TV. Ändå tycker jag att det inte var så länge sedan vi satt ute i trädgården min pappa och jag, diskuterade och funderade om både ditt och datt. Tiden är ingenting skrev Hans Alfredsson, och det stämmer verkligen en dag som denna, dagen efter studenten.....

onsdag 9 juni 2010

Jämställd på jobbet?

Vi utbildar oss i praktisk jämställdhet. Jag märker att en del undviker att driva förändring i linjen och gärna tenderar att göra ett arbetet på sidan om, när möjligheten och rimligheten måste vara att jobba med utvecklingen i driftsorganisationen nu när tillfälle ges eller? Vi kopplar till verksamhetsplanen och frågar de enkla men ack så svåra frågorna!
Vem får vad?Vad ser vi?Varför har det blivit så här?Vill vi ha detta, eller hur vill vi ha det? En del av de frågor som måste besvaras på väg mot ett jämställt samhälle.
Jag upplever att några nu när tillfälle ges slår några in redan öppna dörrar, i stället för att ta tillfället i akt.
Men det kanske är så att någon behöver ta en lite längre sväng medan andra går rätt på?Spännande är det i vilket fall som helst.

måndag 7 juni 2010

Sjung om studentens lyckliga dar....

Sista barnet ut i livet inom några dagar, den ljusnande framtid är vår.....Sista veckan bara väntan och lite småfix, sedan uti det okända. Det känns ändå som om han har fått alla komponenter på plats och att han har plan A och plan B, men räcker det?
Jag tror och hoppas det, han hör till de livsdugliga. De som kan flyga av egen kraft.
Jag vill att Sverige ska vara ett land för även de som behöver hjälp med att få luft under vingarna, Jag vill ha ett Sverige som sätter solidariteten i första rummet. Jag hoppas på förändring i september, ett Sverige där vi inte köper och säljer välfärd som knallarna på Kiviks marknad bjuder ut sitt lösgodis, köp två lakritsremmar betala för en ..... det smakar bra för stunden men varar inte länge.

torsdag 3 juni 2010

Stockholms stress.

Åker upp tidig torsdag morgon, det känns att det blir en varm dag. Jag ska på möte, har en tid att passa. Signalfel efter Nykvarn, en kvart försenad. Vad betyder en kvart? Egentligen inte ett dugg, däremot irriterar det mig att jag stressar.

fredag 28 maj 2010

Kvinnokraft

Jag slås utav vilken fantastisk hustru jag har, hon har burit fyra våra barn i moderlivet, fött fram dem ut i detta livet, och står där obruten stark, tålig och självklar. Kvinnokraften är enorm . Jag kan inte nog imponeras utav alla dessa kvinnor, som är grunden till vårt fortbestånd.

Jag har på näthinna två ögonblicksbilder från 1993 när jag var i Parabergen i Tanzania.
Den ena är den kvinna som kommer vandrande upp i bergen för att ta emot ett brev jag bär med mig från Sverige. Min hågkomst är att hon har gått med barnet i ett knyte på ryggen uppför berget, många mil bara för att erhålla ett meddelande från barnets far som är en svensk man, med hjärtat i två kontinenter.
Hon med förhoppning om ett annat liv för sitt barn, beredd till det yttersta av uppoffringar. Han i Sverige, till synes med hennes liv i sina händer.
Den andra bilden som etsat sig kvar är kvinnan som varje morgon arbetar i trädgården nedanför vårt hus. Hon har också barnet i ett knyte på ryggen, och arbetar oförtrutet med hackan, när jag vaknar och håller på långt in på kvällen när jag kommer tillbaka till huset för att vila. Alla dessa kvinnor jorden runt. Jag bugar och förundras......